Mitt i Livet: Urbs Aeterna III

Vi styrkte oss med ett glas rödvin och en Cola efter showen på Petersplatsen och hoppade sedan på buss 280 mot stadens norra stadsdelar och Stadio Olimpico. Dags för show numero due!

"Ni vet nog var ni ska stiga av" sa Giorgio då han gav goda råd om hur vi bäst tar oss till Roms fotbollsstadion. Men den som hjälpte oss på traven var nog ändå ett anonymt Lazio-fan iklädd ljusblå rock och Laziomössa. Där han steg av bussen, där hoppade vi också av. För vi skulle se Rom-klubben Lazio spela ligamatch mot gästande Parma. Fotbollsfest!
Stadion var inte fullsatt, men på italienskt sätt var publiken placerad tätt ihop på tre läktare istället för att sitta glest utspridda över hela stadion. Det blir mera trångt och intimt och mysigt på det viset. Stämning! Vi satt nästan i famnen på ett gäng glada tanter och farbröder i ålder 60+ som engagerade sig starkt i matchen. Vi var stundvis lite rädda att i misstag få en smäll av en argsint handgest i bakhuvudet, men lärde oss också en massa nyttiga uttryck som "Mamma Mia" och "Stronzo", vilka vi hade stor nytta av under resten av resan.

Stillheten och värdigheten på Petersplatsen var försvunnen. Det här var fartfylld show från början till slut. Tama örnar, busvisslingar, allsång, applåder och bu-rop ackompanjerade hela tillställningen från början till slut. De ljusblå halsdukarna och flaggorna viftade och publiken steg ofta upp för att ge eftertryck åt sina åsikter. Vi fick vänta länge på matchens enda mål, men då var glädjen desto större hos hemmapubliken. Serietvåan hade visat vem som är bättre och alla kunde lyckligt ta sig hem i trafikkaoset och ösregnet.