Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det diskuterades kommunikation via korta meddelanden, och jag kom till chockerande insikter om hur för mig självklara meddelanden och emojis kan missförstås.
När jag svarar ok på ett meddelande kan det tydligen tolkas på olika sätt. Vissa verkar tro att jag är sur och arg, medan andra tolkar det som ett godkännande. En punkt efter "ok" kan ge en viss signal, och ett utropstecken något annat. En studerande som intervjuades för programmet sade att om "någon äldre" skriver ok är allt väl, om någon yngre skriver det är hen arg. Jag får väl vara glad för att räknas till de äldre så att de yngre har överseende med mina meddelandeövertramp.
Min favoritemoji, tummen upp 👍, verkar också ha helt olika betydelser för olika mottagare. För vissa betyder det “lämna mig ifred" medan andra tolkar det som ett ja. Jag säger här och nu och en gång för alltid, en 👍från mig betyder alltid ja eller ok och ingenting annat. Möjligen vill jag också bli lämnad i fred, men det meddelar jag i så fall på annat sätt.
Då jag forskade lite vidare (=googlade) om tumme upp, bekräftade en brittisk undersökning att emojin används företrädesvis av äldre personer 🙄. En kolumnist i Svenska Dagbladet går så långt som att tycka att tumme upp innebär en krigsförklaring. Jösses.
Skönt ändå att en annan emoji jag ofta använder, 🤣, faktiskt betyder hysteriskt skrattande. Det är sånt man får ta till då man inser hur svårt det är att navigera bland emojina.
