Jul i lådan

Är det kanske någon av er som minns Boklådan? Makens och mitt semesterprojekt som utmynnade i grannskapets mest omtalade inflyttning under sommaren? 

Boklådan har varit i god användning under sensommaren och hösten. Vi har fått uppmuntrande tillrop av grannar och andra som vandrar förbi. Vi har blivit omskrivna i kulturtidskrifter och vi har fått tackkort och choklad som tack för gott initiativ! Och vi har känt oss lite stolta och glada faktiskt. 

Nu har de första snöflingorna fallit, och det är dags att packa ihop böckerna och stänga för vintern. Och dags för en kort summering av den första säsongen. Vi började med att lägga ut 25 böcker i lådan. Under hösten har det tillkommit 49 böcker, alltså har totalt 74 litterära verk tagit en sväng via boklådan. Det är ju fullt möjligt att det är ännu fler än så, för jag har inte kollat lådan alla dagar, utan ett par gånger i veckan. Slutsaldot då jag tömde boklådan var 33 böcker (som nu väntar i en kasse på att det blir vår igen). Alltså är det (minst) 41 böcker som har hittat nya hem under hösten. Jag har ju ingenting att jämföra med, så jag tillåter mig att jubla över det här saldot! 

Det är varierande litteratur som har defilerat förbi. Allt från feelgood och klassiker, Dan Brown och en massa svenska deckare till Roslings Factfulness och några Bellmanhistorier. Ett par cocktailböcker som jag trodde hade dumpats i boklådan hittade nya ägare efter bara ett par dagar. Mest är det böcker på svenska, men också en del finska böcker och några engelska romaner har dykt upp. Allt passar i boklådan!

Nu har jag dekorerat med en ljusslinga, en tekopp och lite vackra löv. Om några veckor flyttar en tomtefamilj in i skåpet. Och sedan räcker det inte länge tills boklådan kan fyllas med böcker igen. Snart är det vår! 

Tanken är snabbare än pennan

Det har framkommit att mitt förra inlägg om motionsappen bäddade för missförstånd. Jag ville visa på att appen gjorde ett gigantiskt fel då den trodde 42 minuter vattenjumppa var 1600 KILOmeter simning. En fysisk omöjlighet. Men det visar sig att endel trodde att jag hade simmat 1600 METER på 42 minuter. Vilket för mig faktiskt också är en fysisk omöjlighet. 

Jaja. Att skriva sarkastiskt och kortfattat och utgå från att folk kan läsa mina tankar funkar alltså inte. Gör om, gör rätt. 

Det viktigaste är ändå att ni fattar att jag inte är en olympisk simmare. Men att jag har en motionsapp med en egen vilja. Och sen kanske ni skulle kunna läsa lite noggrannare också. Eller med lite mer eftertanke...

Bassängrekord

Om någon undrar över att det kanske varit lite tyst här i hörnet en tid så är det ingen orsak till oro. November är som vanligt överväldigande i sin gråhet och sitt mörker och sin dysterhet och jag har fullt upp med att hållas stående. Maken har lidit av århundradets man flu och jag har glidit omkring och duckat för viruset. Det ser ut att ha lyckats. 

Jag försöker också hålla igång och motionera, och då ni ser den här noteringen i min motionsapp, så inser ni att jag just nu står på toppen av konditionskurvan. 1600 kilometer (!) simmat på 42 minuter. Efter det är man värd en skön sväng i bastun.