Gamla hundar

Jag ser sällan eller aldrig på film. Jovisst kan jag uppskatta klassiker som Bond-filmer, LOTR eller en harmlös romantisk komedi en kulen och regnig novemberdag. Men jag föredrar serier. Serier i korta säsonger på 6-8 avsnitt och gärna max en timme långa. Krim eller färdigskrattat. Jag tror ni förstår upplägget. Enkel underhållning, enbart för avkoppling. 

Döm om min förvåning då jag häromkvällen överraskade mig själv med att fastna i en finsk-kinesisk film av Mika Kaurismäki. Ja, ni hör ju själv hur vansinnigt underligt och konstigt det låter. Filmen beskrivs som en ”romantisk dramakomedi”, där en kinesisk kock dimper ner på Sirkkas bar i en liten avlägsen by i Lappland. Upplägget är underbart och karaktärerna fantastiska. Jag gillade filmen skarpt. Gamla hundar KAN tydligen lära sig sitta…

En långsam film med vackra scener och skojiga vändningar. Och ett lyckligt slut. Se Mestari Chen, gott folk! Väl investerade minuter, jag lovar. 

Kaffepaus

Bilarna idag blir mer och mer självgående. Snart behöver man bara tanka och fylla på spolarvätska, så sköter färddatorn om att du kommer fram dit du ska. Lane assistenten till exempel svänger själv på ratten ifall vi kommer farligt nära filmärkningarna. (Gissa om jag blev rädd första gången jag kände ratten dra sig mot vänster 😀). 

Ibland säger bilen till åt mig att ta över styrandet. Det är ännu oklart för mig om den bara är trött på att styra själv eller om den tycker vi vinglar för mycket och tror att jag har somnat vid ratten. Jag brukar lite utmana den ibland och låtsas att jag inte styr. Då piper den inte bara försiktigt utan klämmer i med ett riktigt skarpt ljud. 

Ibland föreslår den en kaffepaus. Det är ju inte så dumt. Men än så länge har jag inte sett röken av någon kaffetermos eller ens en liten kaffemugg. Det måste ju vara något fel i inställningarna? Eller har jag glömt fylla på kaffebönor?

Äta bör man….

Vilken lycka att sociala medier har gett oss matbilder! Nuförtiden är det ju acceptabelt, ja nästan obligatoriskt att ta en bild på en vacker matportion innan man slänger sig över den. Det gjorde man inte förr, på pocketkamerans tid. Då skulle man inte ha fått för sig att slösa en av de 24 bilderna i filmrullen på mat. Nej, dom fotona behövdes för suddiga, överexponerade eller sneda bilder på halva hus eller människor. Det var inte så lätt att vara bra fotograf förr…

Jag skulle så gärna ha bilder på minnesrika matstunder från förr i världen. Den första hamburgaren man nånsin satte tänderna i (Hesburger i St Karins), de första musslorna ever (på språkkurs i Angers), mommos hembakade semlor, pappas stektpotatismedkorv, skurna i noggranna kuber (det var den enda maten han lagade) eller lågstadiets Oslofrukost (vad är det undrar ni - varm kakao och semla med ost och lördagskorv som vi åt till lunch. Allt var inte bättre förr…). Dessa bilder får man plocka fram ur minnet.

Den skarpögda läsaren noterade kanske frånvaron av matbilder i det förra inlägget från Milano. Men jag tänkte att maten i Italien faktiskt är värd ett eget inlägg. Och massor av matbilder förstås.

Så här ska en riktig Carbonara se ut. Knaprig pancetta och ägg. Ingen parmesan. 

Innedrinken just nu.

Barolo och snacks och utsikt över Duomon.

Mustig skaldjurssoppa. 

Underbart mjuk skaldjursrisotto på Mamma Rosa.

Ett glas limoncello gör gott åt matsmältningen.

Gelato från Galleria Vittorio Emmanuele II.

En slurk espresso.

Lasagne på vacker tallrik.

Lasagne och en immig Peroni i Bellagio, på stranden av Lago di Como.

En stor del av reseupplevelsen är maten. Så synd att man inte kan äta fler gånger under ett kort veckoslut…

Saluti dall'italia!

Ibland behöver man miljöombyte. Inte något dramatiskt eller omvälvande. Bara ett litet skutt någonstans över ett veckoslut eller så. Till exempel Milano. Dit vi åkte på minisemester förra veckan. 🇮🇹

La Scala. Endast besedd utifrån. 

Troligen världens snofsigaste shoppinggalleria. Galleria Vittorio Emanuele II.
Chanel, Prada, Armani….

Duomo di Milano. Ungefär 250 steg upp till den underbara utsikten på taket.
Eller så nöjer man sig med att lyssna till mäktig orgelmusik inne i katedralen. Slå på ljudet ⬇️

Fiskarna simmade omkring i kanalerna i Navagli.

Efter några dagar i trängseln i storstaden styrde vi kosan norrut, mot Lago di Como. Utsikten på stranden i Lecco tog andan ur oss. 

Begravningsplatsen i Bellagio är vacker i sig, men har också en underbar utsikt. 

Åk till Milano vetja. Men gör gärna en avstickare till någon av de vackra sjöarna vid foten av alperna. Storstadsvimmel i all ära, men det var på stranden av Lago di Como jag tankade energi. 

Om du inte har möjlighet att åka till Italien så går det bra att ta en sväng till exempel till Ekenäs också.