Glada vi till jobbet gå

Ja! Det är viktigt att skratta och ha roligt på jobbet. Och ja, det gäller faktiskt alla. Gammal och ung. Chef och donare. Kvinna och man. Kolla så härligt med lite fniss.

Skojigt på TV-nytt

Det jag skulle önska är att få veta vad som var så roligt! 😂😂

Disclaimer

Bokbloggen har just läst Mats Strandbergs Konferensen och kommer med ett varningens finger. Det är en välskriven men gastkramande och förskräcklig historia och inte något för dig med svagt hjärta. Inte något att läsa i nattens mörka timmar heller för den delen. Inte om man vill sova gott alltså. 

Berättelsen börjar lite ångestladdat med en lätt dysfunktionell arbetsgemenskap med en dålig chef och det vanliga galleriet med asociala, mobbade, alkoholiserade, utbrända och strebrar. De åker på konferens till en avlägsen stugby och deras eländiga privatliv börjar rulla fram. Misshandel, skilsmässa och ensamhet. Man läser och lider. Men sen kommer den galna mördaren. Gevär, knivar, yxor. Kollegerna dränks, skjuts ihjäl, huggs ihjäl. Benpipor och hjärnsubstans. 

Om boken skulle bli film (gud förbjude!) skulle den falla in i kategorin splatter. Jakten i mörkret och regnet är så laddad att jag läser med svettiga handflator och ständigt pickande hjärta och det är fullkomligt omöjligt att somna efter att ha läst i sängen. 

Boken är tveksamt läsvärd, jo, men på egen risk! 

Kvinnan med de röda skorna

Nej vet ni vad. Nu behöver vi pigga upp oss lite mitt i oxveckor och blixthalka och snöslask. Dessutom behöver vi uppdatera våra vinterkängor som är nergångna och läcker och är fula och slitna. 

Sagt och gjort. Nya vinterkängor är inhandlade och de är röda. Just det. Röda. Blir man inte uppiggad av det, så blir man aldrig. Tjingeling!

Mytomanen som saknades…

…kunde vara en deckartitel á la Agatha Christie. På riktigt är Mytomanen den åttonde boken i serien om polisen Emma Sköld av Sofie Sarenbrant. Och den boken saknades. Märkte jag halvvägs in i bok nio, Skyddsängeln, i samma serie. Då hade jag hunnit skrapa mig i huvudet många gånger om, och fundera på hur i helsike jag inte hängde med i handlingen.

Nu har Mytomanen inhandlats och väntar på att läsas. Och därefter blir det kanske omstart för bok nio. Skönt ändå att jag inte hade tappat mitt sunda förnuft, något jag befarade då läsandet var som allra råddigast.

Livets små besvärligheter

Själv är jag högerhänt. Men till glädje och nytta för alla vänsterhänta där ute, finns det en del hjälpmedel speciellt utformade för dem. Osökt kommer jag att tänka på Fiskars vänsterhänta sax (den riktigt vänsterhänta alltså, med också betten svängda). Eller på datormusar för vänsterhänta, potatisskalare, konservöppnare och annat nyttigt. 

Det jag inte visste var att det tydligen också finns decilitermått för vänsterhänta. Jo, du läste rätt! Decilitermått! Kolla bara här på bilden där mina mått står på rad. Med måttmärkningarna synliga och handtaget till höger. Förutom 11/2 dl måttet där handtaget är till vänster. Mycket otympligt för mig som alltid mäter upp saker med måttet i höger hand. Så att jag inte ser märkningen. 

Finns det värre i-landsproblem än det här? Knappast. Ska jag sluta tjafsa om obetydligheter? Antagligen. Vill jag vara pirrlisa ibland? Jo. So sue me… 

Gott nytt år 🥳

Hallå där ute i stugorna! År 2022 är redan i full gång och dagarna ljusnar minut för minut. 

Nyåret firades i goda vänners lag, men med hänsyn till de små omikronerna. Nyårsaftonens program bestod huvudsakligen av en förskräcklig massa ätande (och drickande). Vi arbetade oss igenom en alldeles superb niorätters middag och njöt av varenda tugga. Ja, inte så mycket av ostronet som inledde frossandet kanske. Men allt annat var utsökt tillagat, komponerat, upplagt och serverat. 

Förstår inte hur jag ska kunna nöja mig med vanliga trerätters middagar framöver. Har man en gång fått smak för det goda…