Hur långt är ett snöre eller hur man skriver recept

Jag fick en kokbok i julklapp. Ja, jag fick faktiskt två, men den ena, skriven av den unga rysk-svenska komikern  Keyyo Petrushina är mer en underhållande korsning mellan memoarer och recept. Den skulle passa utmärkt till en ung nybörjarkock, men gläder också en som svingat förskärare och visplar i flera decennier. 

Själv har jag faktiskt också gett ut en kokbok. En tunn liten bok med mammas specialiteter och lite bra tips om hur man bäst fuskar med vardagsmaten. Upplaga tre exemplar, en till varje son.
Under lockdown i våras plockade två av sönerna fram kokboken för att göra mammas mockarutor (ett mått på hur desperat man blir i isolering). Det visade sig att båda stötte på samma problem, jag har angett gräddningstiden fel i kokboken, och mockarutorna fick ätas med sked. Den felaktiga tiden har hängt med från ursprungsreceptet till min egen receptsamling till kokboken, och jag vet naturligtvis sen gammalt att 15 minuter inte alls räcker till utan rutorna kräver minst en halvtimme i ugnen. Men glömde att korrigera detta i boken. Jaja, små misslyckanden i köket härdar blivande bagare. Vi kan väl låtsas att det var planerat...

Det är ändå inte helt lätt att skriva ner ett recept från scratch. Maken suckar över nyårsmiddagens instruktioner där köttet ska stekas i ugn i 15-30 minuter. Ganska bred tidsangivelse måste medges. Och i receptet på tzatziki som jag sneglade på ingår 3/4 gurka. Jaha, hur långt är ett snöre, liksom. 

Men det gör ingenting. Det finns inget så roligt som att kocka och stöka i kök. Och gurklängden spelar ingen roll, jag blandar ändå tzatzikin på högt.  

 

God jul - Hyvää joulua - Merry Christmas!

Och så är det dags för Casa Karlsson att stilla sig till julfirande. Också i år, fast det kanske såg osäkert ut i något skede. På grund av ni-vet-vad, naturligtvis. Vi firar ganska traditionellt, med familjen, lite extended version, men med bibehållande av coronagränsen på 10 personer. Julgran, klappar, sill och skinka. Och en del konfekt. 

Årets julhälsning till er alla kommer via Unicef, där vi har skaffat vaccin, skolpaket och moderskapspaket till dem som behöver. En fridfull jul till er alla och allt gott för det nya året! 🎄☃️☃️🎄

Vintersolstånd och finska pinnar

Det lackar mot jul, vetja. Imorgon är redan dan före dan före dopparedan och det man inte hunnit med hittills kan man med fördel glömma bort. Två av tre ätteläggar har anlänt till moderskeppet, men nästan viktigare är att den obligatoriska burken med fammos spritskransar har levererats. 

I år har spritskransarna slagit följe med ett gäng finska pinnar. På julen äter vi inte tårtor eller julstubbar eller torra kakor eller andra konstigheter. Men småbröd och konfekt, det ska finnas på gottebordet, helst i överflöd. 

Ha en fin vintersolståndsdag alla vänner! 

Jag gillar mina öron

Jaja, visst går det sååå bra att träffas och mötas digitalt. Vi har ju tvingats lära oss och har ju blivit vana. Kameran är på, man kommer ihåg att slå på mikrofonen, man lyckas för det mesta dela rätt dokument (och inte hela inboxen eller andra konfidentiella uppgifter). 

Men jag har ett par frågor:

• Kan hörlurarna växa fast i öronen i en takt på 5-6 teams-möten om dagen?
• Kan öronen deformeras av att ständigt klämmas åt av lurar?
• Kan man få nedsatt hörsel av högljudda kollegor?

Hälsningar från signaturen ”hjärtligt trött på digimöten”

Grattis till 103 år!

Gryta på hjortkött från Wättlax, potatis från Bromarf, morötter från Svartå, trattkantareller från närbelägen skog, persilja från Ormnäs och öl från Åland. Vi satsar på fosterländsk lunch idag och önskar er alla en fin självständighetsdag!

Sådär mycket mat för två personer tänker ni, men vi har faktiskt glädjen att få njuta av Tvåans matfriska sällskap idag.