Alla behöver en aktivitetsklocka

Aktivitetsklockan visar 5031 steg klockan 8 på lördagsmorgonen. Då har jag legat i min säng sedan klockan två ungefär. Dessutom har den loggat ett aerobic-pass på 52 minuter med start 00:06. Ungefär vid den tiden då det var mest ös på dansgolvet. 
Hade vi en bra 50-årsjubileumsfest i går? Vad tror ni?

Ett fall för Greta

I dag stötte vi på en hel hop Poker Run båtar på väg från Hangö mot Sommaröstrand. Ja, inte bokstavligen stötte på, alltså, utan vi fick se båtarna ila förbi på horisonten på betryggande avstånd. Och hörde det mäktiga motorljudet tacksamt långt ifrån. 

Det är bra att ha en hobby. Om det sen är att samla äggkoppar, spela fotboll, fiska eller måla akvareller. Att hålla på med muskelbåtar är helt säkert en sund hobby. Man vistas ute till havs, håller sig troligen nykter och nätverkar med likasinnade. Poker Run är dessutom ett utmärkt evenemang för de lokala företagarna som får massvis av synlighet och kunder både bland deltagare och publik som kommer för att se och höra båtarna på de olika etappmålen. 

Men jag frågar mig hur motorsport (båtar, bilar, motorcyklar, Formula, you name it...) i allmänhet får fortsätta år efter år, och troligen växa i antal aktiva, i dessa miljömedvetna tider? Varför viftar klimataktivisterna sina pekfingrar åt oss vanliga människor som gör en semesterresa om året, grillar ett par paket korv på sommaren och tar bilen till jobbet? Varför ska vi skämmas och få ångest över vår miljöpåverkan som är som myggpiss i havet jämfört med ett femtiotal motorbåtar som bullrar omkring i skärgården medan några helikoptrar dessutom svävar ovanför i timtal? 

Nej, jag är inte ute efter att förbjuda motorsport. Var och ska bli salig på sin fason. Men jag vill att Greta och de andra ska engagera sig också i motorsporten. Ge också motorsporten dåligt samvete, och se till att de minskar på någon annan miljöförstörande verksamhet istället. Få dem att välja bort Thailandsresan och bli vegetarianer. Låt miljöskammen slå jämt ut på alla!

Se Poker run båtarna susa förbi på horisonten. Tyvärr hör man inte ljudet av dem på filmen.

Somewhere over the rainbow

Det verkar som om hösten kommer tidigt i år. Så känns det i alla fall i dag då åskan dundrar och regnet öser ner. Men förtrösta icke, ty sommaren kommer nog igen. (Om inte förr så i nästa år).

Mitt i regnandet tittade också solen fram och den finaste regnbågen dök upp över vattnet. Observera gärna var den slutar! Går nu ut för att leta efter skatten i vårt uteförråd!

Det kunde ha varit vi

Platsen är Dalsbruks gästhamn. Det finns gott om plats, vinden är svag och en Targa modell större är på intåg. Ombord finns kapten med fru, mormor och morfar samt två barn. En rejäl besättning alltså. Dessutom står hamnvakten på kajen för att ta emot förrepet. Bojkroken krokas i och Targan glider mot kajen precis som den ska. Sen börjar det hända. Förtöjningsrepet befinns vara för kort, kapten griper tag i flaggstången för att försöka rädda situationen, varpå flaggstången brister med en smäll. Kapten ramlar i. Och tappar dessutom sina glasögon i vattnet. Tumult uppstår. Kapten halas upp tillbaka, Targan backar utåt och får ett längre rep så att den når kajen. 

-Inte en av de snyggaste landtagningarna, tänker jag, tre båtplatser bort, och lutar mig avslappnat bakåt i sittbrunnen med ett glas prosecco i handen och en bok i den andra. Men en av sommarens roligaste. Och det bästa är att det inte var vi!

Semestersammanfattning

Årets semester är över. Den gick utmärkt, tackar som frågar. Jag har idkat båtliv, läst, ätit kräftor, firat en sextioåring i Skåne, tvättat mattor, varit på allsång i Västanfjärd, sett sommarteater och druckit rosévin. Och haft nästan ohemult trevligt.

Jag vet att ni är många därute som med spänning väntar på rapport om hur årets långseglats har gått, och ser fram emot dråpliga ögonblicksbilder direkt ur sjömanslivet. Tji fick ni. Jag skulle inte gå så långt att säga att seglandet gick bra, men det gick väl helt okej. Om man bortser från små detaljer som att saker tappades i vattnet (en sko som räddades och en båtdyna som fortfarande flyter omkring nånstans i Skärgårdshavet), att somliga fick brännskador på näsan av solen och att Maken svabbade däck medan fönstret till kajutan stod öppet, så klarade vi oss bra. Det kan ha att göra med att det inte blåste speciellt hårt, varken under färd eller vid ilandtagning. Det är alltid lättare då.

Ystad.

Inledde kräftsäsongen i glada vänners lag. 

På landbacken i Västanfjärd.

Ett parti skitgubbe i kajutan. 

Gullkrona.