Tygrosor i rabatten

Gardinerna är upphängda, vinglasen återfunna och tandborsten har hittat sin plats. Endast femtielva ouppackade kartonger återstår. Då tycker Maken det är dags för lite trädgårdsarbete som omväxling. 

Arbetsfördelningen såg ut som vanligt. Maken låg på knä bland nässlor och ilskna pissmyror och arbetade sig metodiskt runt blomland och gräsmattskanter med hacka och spade och tog bort ogräs effektivare än en mullvad på överdos av kaffe. Jag irrade planlöst omkring och flyttade på saker och vattnade lite och försökte se ut som om jag jobbade. Resultatet blev strålande. Borstnejlikorna blommar, en gömd lilja dök upp bland ogräset och klematisen har bundits upp.

Före...

Vid ett skede uppstod en situation då Maken upphetsat ropade att han har hittat något som blommar. Familjens botanikprofessor, yours truly, kom hastande för att inspektera fyndet. Det visade sig vara två urblekta tygrosor som någon slängt i rabatten. Maken skyllde på att han inte hade glasögon på. Och jag bestämde mig för att hålla ett vakande öga på hans rensande.

Efter!

Så mycket på tre dagar

Mitt i flyttbestyren kommer midsommaren och stör. Vem hinner med nypotatis och sill, blomsterkransar och midnattssol då flyttkartongerna fyller alla hörn i hemmet? Men så blev det då midsommar i alla fall - trots mina protester - och bordssilvret och kristallglasen fick vänta ytterligare några dagar på att packas upp.

Och en omväxlande midsommar blev det. Storm och sol och regn och glada vänner på Rosala och midsommarbastu på Stuvuholmen och hamburgare på Prisses och årets första övernattning i båten och grillmat med alla tre pojkarna hemma i trädgården. En bra midsommar på min ära. Nu går vi mot mörkare tider igen... 

Så här kan det se ut på gästtoan hos midsommarens värdpar. Om man vill att gästerna ska känna sig speciellt välkomna och ompysslade!
Hit kommer vi igen...

Ja!

Nya båtdynor. 

Punkter och kommatecken på Kastrup

...och efter att ha inspekterat Mörrum-ån i Blekinge får jag skjuts till Kastrup med en kollega på väg till Aarhus och han släpper av mig utanför Terminal 2 i Kiss and Fly -filen och vi är båda rörande överens om att skippa Kiss-delen och väl inne i terminalen är kön till säkerhetskontrollen 25 minuter lång och aldrig har jag varit så glad för att ha priority boarding och kunna gå förbi kön fast jag egentligen inte skulle behöva det eftersom jag har kommit till flygplatsen två timmar före avgång och nu kan jag gå runt och shoppa lite och äta lite gott och njuta av att inte behöva stressa och så visar det sig att alla Fyns danskar och alla Skånes svenskar också befinner sig på flygplatsen tillsammans med den vanliga anhopningen asiater i transfer och en och annan tysk och folk bara knuffas och det är varmt och svettigt och den intensiva parfymdoften från tax freen blandas upp med svettig gubbe och dålig andedräkt och härliga bröddofter från Lagkagehuset och ostädad toalett och så kommer det två typer rusande genom folkmassorna och det är säkert de två personer som omedelbart ska gå till gate B23 för planet till Shanghai avgår och det är jättelånga köer både till Sommelier och MASH och jag vill inte ha en korv med bröd på Steff's Place fast det brukar vara gott så jag tar istället en hamburgare på Food Market och det är stökigt som alltid och böcker får jag inte köpa för jag har för många säger Maken och kläder kan jag inte prova för jag orkar inte klä av och på mig i ett svettigt provrum och sedan går jag tillbaka till tax freen för att köpa hem en Torres 10 för säkerhets skull och inte en burk Lakrids som jag också gärna skulle vilja ha och eftersom jag flyger Finnair till Helsingfors så är gaten alltid längst bort i A-flygeln och det tar 12 minuter att gå dit och flyget är troligen försenat och jag är redan ganska trött och har tappat alla punkter och kommor och känner mig precis så här...

Bråttom bråttom

Nu är det full rulle. Fullare än full rulle. Ett hem ska tömmas på gardiner, kastruller, ljusstakar, fotografier, strumpor, pallar, tossor, pennor, lampor, pianon, skidor, vinglas och CD-skivor. Allt ska forslas ungefär 6 kilometer västerut och plockas in i förråd, skåp och skrymslen. Och snabbt ska det gå. Tidtabellen är pressad och den nya ägaren till vårt hem står otåligt och trampar utanför.
Utan våra älskade vänner skulle det vara en omöjlig ekvation. Dom kommer i stora skaror och tvättar fönster, kånkar lådor, kör flyttbilar, drar släpvagnar, städar skåp och flyttar pianon. Själv står man lite handfallen bredvid de energiska änglarna och viftar tafatt med en trasa, tömmer en kasse eller grillar en och annan korv. Puss och kram till alla hjälpande händer!

Första natten i nya hemmet gick bra. Kanske för att vi är helt slut efter allt flyttande. I morgon fortsätter vi.

Vad händer?

Alltså, vad är det som händer? För mindre än två månader sedan levde vi glatt och intensivt i vårt hem, planterade sommarblommor och sådde dill, bytte gardiner och planerade en köksrenovering. Och sen verkar det som om utomjordingar tog över och svängde upp och ner på tillvaron.

Nu har vi plötsligt sålt vårt hus och köpt ett nytt. Och i torsdag kommer flyttbilen. Ja, du läste rätt. Vi flyttar!

Omväxling förnöjer, kan man väl säga. Fyra år bodde vi i Langansböle, med vår underbara terrass och plommonträdet. Vi fixade badrummet, planterade hallon och bodde in oss. Och nu känns det ändå helt rätt att packa ner hemmet och flytta in i ett litet nätt hus med en ännu mindre trädgård nästan mitt i stan, ett stenkast från stranden. Tvära kast, javisst. Men skoj! Stay tuned for more...

Välkommen!

Bo i Bohuslän

Nu händer det grejer. Och bloggen släpar efter. Men vi tar en sak i sänder. Först semester.

Maken och jag åkte på minisemester. Jag har tidigare propagerat för semester i närmiljön. Bohuslän på svenska västkusten kan med lite god vilja räknas som närmiljö. I alla fall jämfört med Rom eller New York eller så. Och dit åkte vi. I soliga varma maj tog vi flyget till Göteborg, E6 upp till Strömstad och kustvägen ner tillbaka. Vilka vyer! Vilka klippor! Vilket hav! Vilka kuststäder! Så vacker, pittoreskt och västkustaktigt. Räkor. Och musslor. Och fisk. Rödmylla. Solvarma klippor, doft av tång, en och annan kanelbulle. 

Man behöver ingen annan underhållning än en och annan farbror som sitter på kajkanten och drar upp firrar. 

Fiskgryta och ett glas vittvin. Livet ler. 

Gräslöken växer i alla klippskrevor. 

Vi åkte landsvägsfärja. Den hette Gullbritt.

Ingen bildtext behövs. Älska Kalles!

Musslor med pommes. Aaahhh.

Smögenbryggan och gästhamnen. 

Fiskebodar i Strömstad.

Tjörnbron i all sin ståtlighet. 

På Skeppargatan 6 bor Patrik och Erica i Camilla Läckbergs Fjällbackaböcker. Just nu tror jag där bor någon annan.

Vi reste i dagarna fem. Strömstad. Lysekil. Hunnebostrand. Stenungsund. Marstrand. Och Avenyn i Göteborg. Det kändes som flera veckors ledighet. Att semestra i Sverige är inte helt fel. Egentligen är det helt rätt. Åk till Bohuslän, vetja!