Smile and say cheese

I morse då jag åkte mot huvudstadsregionen hörde jag flera inslag om den beryktade bältessängen i polishäktet i Esbo. Flera förståsigpåare höjer pekfinger, fördömer och har åsikter om att den omedelbart borde avskaffas.

Visst kan jag väl inse att det inte är det bästa alternativet för hantering av polisens "kunder", men jag tycker framför allt att den som inte har befunnit sig i en situation där bältessängen eventuellt skulle behöva användas inte ska komma med alltför många pekpinnar. Tänk dig att klockan är halv tre på natten, och du har plockat in en hotfull och oregerlig, kanske oberäknelig person, eventuellt påverkad av okända droger. Du eller din kollega har kanske fått ett slag under processen. Du har nya larm som väntar och har varken tid eller kunskap att fundera på vad man kan göra för personen som nu står och dunkar sitt huvud i väggen i frustration, berusning eller förvirring. Kanske bältessängen då verkligen är det bästa alternativet? Och även om det också i poliskåren finns rötägg, måste vi väl ändå utgå från att man tar till drastiska metoder som bältessängen bara i yttersta nödfall. 

Framför allt tycker jag att man inte ska komma med fördömanden och förbud om någonting utan att samtidigt komma med ett alternativ. Hur tycker alla dessa kommittéer och justitieombud och journalister att besvärliga "kunder" ska hanteras i häktet utan att man riskerar att de skadar sig själv eller andra?

Samma fenomen stöter jag på ofta i arbetslivet. Man kommer med klagomål och med kritik och man pekar finger. Men man bidrar sannerligen inte med alternativ eller motförslag. 

Och på Ring III blev jag dessutom fotad i hastighetsövervakningskameran. Jag glömde le och titta in i linsen. En sådan dag idag. 

Let it rain!

Gummistövlar är väl inte något man går omkring och tänker på så värst ofta. Snarare går man omkring och tänker på Louboutin-skor med skyhöga klackar och röd sula eller ultralätta Adidasdojor i vackert vitt.

Jag tänker faktiskt ibland på mina stövlar, införskaffade i början av nittiotalet, och på hur jag har avskytt dem ungefär sedan början av nittiotalet. Gummistövlar använder jag kanske två gånger per år så det är ju inte precis så att de slits i användning. Men de är fula, obekväma och gummit har blivit hårt och obekvämt. Skaften har blivit trånga (den illvilliga krympmalen?? Gummistövlar? På riktigt?). Dom luktar illa. 
Och jag har gått omkring i flera år och tänkt på att jag skulle vilja skaffa mig ett par nya. Ett par gula. Ett par Hajstövlar. 

Tadaaa!!!
Nu utlovas det regn och rusk till midsommar och NU kände jag att jag bara MÅSTE göra slag i saken och pigga upp mig med nya stövlar. Lycka!
Kom an bara, midsommarregnet! Jag är redo!

Argsinta kackerlackor

Dagens skratt fick jag i morse då jag min vana trogen läste morgontidningen vid frukostbordet. 
"Finska låter som en hord av kackerlackor som kommer springande på rasslande små ben." Hur sant är inte det?!? 
Finska liknar som bekant få andra språk och min kollega i Sverige sa en gång att hen tycker att damen som meddelar att, "numeroon ei juuri nyt saada yhteyttä" då min mobiltelefon inte kan nås, låter väldigt arg. Argsinta kackerlackor - tänk på det ni nästa gång ni talar finska 😀!

Nej, det stämmer inte!

Så trodde jag alltså, men tyvärr. Det stämmer faktiskt. Att man blir pigg av att gå ut och röra på sig och få frisk luft, alltså. Otroligt men sant. Att man liksom orkar mera efter att man ansträngt sig. Jag har precis testat nämligen.
Efter tidig väckning och en (tydligen) tung dag satsade jag på att parkjumppan inhiberades på grund av regnet och dråsade istället ner på soffan för att satsa på en mysig kväll med en bok eller kanske lite intellektuell TV-underhållning typ Sommar med Ernst eller liknande. Men strax efter sex insåg jag att jag hade nickat till två gånger och att det inte fanns en chans i världen att jag skulle lyckas hålla mig vaken till läggdags. Under högljudda protester (mina egna) drog jag på mig skorna och fleecen och gav mig ut på powerwalk.
Den första kilometern gick i sengångartempo:

Lägg till att jag gäspade vid pass vart tionde steg ungefär så här stort:
Ni förstår, det gick inte så raskt undan. Men - det är alltså så att man piggar till av en promenad, rask eller ej. Avskyr då någon annan har mera rätt än jag. 



Sommarsmak

Dillen i planteringslådan har inte riktigt hunnit växa till sig ännu. Men nöden har ingen lag. Nypotatis kräver dill. Jag litar på att min egna odlade dill har tillräckligt mycket smak så att det räcker med några kvistar.



Kvalitet framom kvantitet. Less is more.

Nödutgångar och biblar II

Camillas hotellskola fortsätter och vi tar oss nu an badrummet.

Badrummet är viktigt. Det ska vara välplanerat med rejält med avställningsytor för toalettväskor, krämburkar, tandborstar och annat. Jag blir galen på badrum som endast har ett tvättställ och hela innehållet i toalettväskan ska balansera på den smala lavoarkanten med risk för att ramla ner i toalettstolen, eller placeras på golvet.

Absolut underkänt!
En toalett så liten att man inte ryms att svänga sig, inga hyllor och avställningsytor.
Vill inte svartmåla några inrättningar, men försök undvika fjärde våningen på Quality Hotel Grand i Kristianstad om du kan...
Nja. Det här badrummet räddas till en del av den lilla hyllan uppe till vänster. Men inte riktigt. 
Ja.
Utmärkt!
Jag bryr mig inte så mycket om tvålen och schampot som hotellen erbjuder, utan har för det mesta med mig egna grejer. Det börjar förresten bli sällsynt med de små engångsförpackningarna. Därför är det skoj då man nån gång råkar bo på ett hotell med högklassiga produkter. Det kan till och med hända att en eller annan burk slinker med hem i väskan. 
Spaprodukter från New Zealand.

Doft av apelsin och cederträ. Rituals-produkter på Hotell Speer i Rapperswil.

Handdukarna spelar en viktig roll. Det finns inget värre än trådslitna handdukar som inte riktigt torkar torrt. Eller handdukar som luktar lite konstigt. Och stort pluspoäng till hotell som har annat än vita handdukar (det är inte många!).
Ja!
Gärna tjocka, lyxiga handdukar.
Varför inte lite pigga ränder som omväxling?
Westerby gård bjuder på tjocka handdukar. Som inte är vita.
Jag vill på det bestämdaste ta avstånd från badrum med badkar. Badkar kan vara farliga, det har jag tyckt förut. Vem har ens tid (eller lust) att bada badkar? Fast då jag bodde i rummet med det gula badkaret hade jag faktiskt gärna haft lite tid att ta ett riktigt lyxigt bubbelbad. Det får bli nästa gång...
Hotell Regatta i Hangö. Stjärnhimmel i taket...
Ja!
Ett stort nejtack till duschdraperier också för den delen. Dom känns lite ohygieniska och fastnar på kroppen. Duschväggar är det enda rätta.  
Nej!
Hårtorken ska naturligtvis vara en vanligt hårtork med tillräckligt god effekt. Inte en sådan enfaldig version där du ska hålla power-knappen intryckt medan du blåser på håret. Och varför är alla hårtorkar fästa i väggen? Det är väl ingen som på allvar tänker på att knycka med sig hårtorken hem?
Nej!
Slutligen en bild från Geberits "stamhotell" i Rapperswil i Schweiz. Där är badrummen givetvis utrustade med duschtoaletter. Vad annars.  
Toalettlyx.

Studfest vol III

Vilken dag! Studentfest! Lycka. Skratt. Bubbel. Solsken. Familj och vänner. Man kunde kanske tycka att vid firandet av vår tredje studentfest skulle vi vara lite blasé vid det här laget. Ta det på rutin liksom. Låt mig försäkra er om att så inte är fallet. Ingen student är den andra lik. Alla fester är bäst på sitt sätt. Idag har vi räknat rosor, diskat glas, bläddrat bland foton och gratulationskort, ätit rester och återhämtat oss. Vi har skrattat åt små missöden och harmats över småsaker som kunde ha ordnats annorlunda. Och glatt oss över allt som gick så bra. 

Förberedelserna gick inte så bra. Så här såg det ut på gården i torsdags då tältet blåste bort i den hårda blåsten. 

Men lördagen grydde med solsken och svagare vindar. Borden i trädgården stod inte tomma så länge. Stundvis var det direkt trångt.


Ett stort och hjärtevarmt TACK till alla glada gäster, vänner, släktingar som förgyllde dagen. Vi älskar er! 
Tack speciellt till "diskerskan" och till Systrami som höll ordning i köket tillsammans med Maken. Ettan serverade bubbel, Tvåan grillade korv. Studenten minglade, skrattade, skålade och umgicks. Mor njöt. (Och stressade pikilite).

Dimissionen är över. och rektor säger några avslutande ord.
De nybakade studenterna är redo för att starta firandet.

Studenttårta från Carl de Mumma är alltid ett säkert kort. 

Kompisarna kom i stora skaror. 

Family. Fyra jättar och en dvärg. 

Ljuvliga konvaljer från Dotterböle.

Vems bröllop?

Mammor är för det mesta bra att ha, men speciellt bra är det med en mamma som bjuder på Tallinnresa och operabesök. Det är min mamma det!  V...