Efterlysning

Har någon sett mina bästa vänner Energi och Inspiration? De försvann spårlöst strax efter nyår tillsammans med sina kompisar Ork, Glädje och Kondition, troligtvis ivägskrämda av busgänget Snuva, Hosta och Värk.
Belöning utlovas för tips och ledtrådar som hjälper mej att hitta Energi och Inspiration igen...

Taktikröstning? Nej tack!

Blir inte ni också galna på människor som högt och ljudligt börjar med att deklarera att de inte är expert på ett område och sedan i samma andetag fortsätter med att komma med en massa åsikter om ämnet som de alltså inte är experter på. Typ "ja, jag är ju ingen barnpsykolog, men jag tycker nog att grannen uppfostrar sina barn fel" eller "ja, jag är ju ingen modedesigner, men nog har väl NN en förskräcklig klänning".

Jag tänkte nu ta modell av dessa icke-experter och börja med att säga att jag verkligen inte är politiker eller politiskt bevandrad på något sätt. Men sedan tänker jag ändå komma med några ståndpunkter inför det viktiga presidentvalet i söndag. Jag har alltså ursäktat eventuella klavertramp och felaktiga utsagor i förväg och har nu ryggen fri, så det lönar sig inte att komma med en massa ifrågasättanden eller synpunkter - ni får ändå inga kloka svar eller bra förklaringar!

Det finns människor som taktikröstar. Eller politiskt begränsade människor som tvunget röstar enligt partibok, även om de egentligen inte vill rösta på personen ifråga. Kappvändare som helst vill rösta på en vinnare. Kvinnor som alltid måste rösta på kvinnor och män som av princip inte kan rösta på en kvinna. Svensk- språkiga som röstar svenskt eller finskspråkiga som röstar finskt. Eller vanliga människor som du och jag, som bara väljer sin kandidat på magkänsla, enligt sin egen högst personliga uppfattning.
Jag har bara taktikröstat en gång och då blev Ahtisaari president, så taktikerande tänker jag inte sporta med flere gånger. Jag är verkligen inte bunden av en partibok utan kan utan skrupler rösta på andra partier än SFP, speciellt i presidentval där jag anser att man röstar mer på person än på parti. Och jag som annars gillar att vinna har faktiskt inga sådana ambitioner i val, utan väljer helt enkelt att rösta på en person som med sin långa politiska erfarenhet, sitt breda nätverk, sina utrikespolitiska åsikter, sin lugna och övertygande framtoning och sin pragmatiska inställning till ekonomiska frågor kommer att bli en utmärkt nästa president i Republiken Finland.

Det finns beklagligtvis också människor som hemfaller till smutskastning och baktalande och ifrågasättande av de övriga kandidaterna och tror att de på detta sätt ökar stödet för "sin egen" kandidat. Både erfarna politiker och ivriga vanliga röstare går lätt i den här fällan, undertecknad inbegripen. Men det ska i alla fall jag sluta med. Genast.
Jag har valt min kandidat sedan länge, men skulle nog vara nöjd med att se några av de andra kandidaterna som president också. Utan problem. Ett par av kandidaterna kan nog vara svårare att smälta i presidentrollen, men jag väljer att inte oroa mig för dessa, utan litar på att nulägets betryggande stöd räcker ända i mål. Min kandidat i detta val är inte kvinna och inte svenskspråkig. Men för mig känns han som den bästa kandidaten.

Spännande upplösning på söndag, gott folk! Vi ses vid TV-apparaterna eller på valvakorna!

Tusensåsjubileum

Tatadaa. Lagade till min tusende pripelsås i dag. Teoretiskt sett förstås, för jag för inte statistik över våra middagar. Men om man räknar med att det har lagats köttfärssås hos Karlssons ungefär en gång i veckan i minst 20 år, så kan det mycket väl hända att dagens sås var den tusende såsen. Hurra. Not.

Tänk att man ska ha så dålig fantasi då det gäller vardagsmat. Det är köttfärs, broilerstrimlor, korv, fiskpinnar... och så om igen från början. Vecka ut och vecka in. Lite olika tillbehör, varierande kryddning och olika slutresultat så att familjen inte dör av leda. Men ändå samma gamla vanliga urtråkiga ingredienser.

Jag börjar bli mer och mer nyfiken på matkasseföretagen som ploppar upp som svampar efter regn i Sverige och som just har börjat etablera sig i Finland. Min kollega i Skåne körde matkasse hela fjolåret för sin familj och talar fortfarande lyriskt om de högklassiga ingredienserna, de spännande recepten och hur enkelt det är att tillreda vardagsmaten från scratch på bara en halvtimme. Jag är inte säker på att jag skulle bli lika såld som Helena, men skulle nog vara sugen på att testa konceptet några veckor. Få hjälp med vansinnigt tråkiga mathandlandet, idéer till nya ingredienser och förslag på nya lättlagade recept som förhoppningsvis också faller pojkarna i smaken. Ännu har ingen startat verksamhet i Raseborg, men snart kanske det är dags?

Svartpeppar eller kryddpeppar?

Gården är upplyst med marschaller och lyktor då nyårsgästerna anländer. Grytorna puttrar i köket. Bordet står dukat och ljusen är tända. Sex timmar kvar av det gamla året.

Vi börjar med en Dry Martini och gästerna undrar om hela kvällen ska gå i Bond-tema. Det ska den inte och det gör faktiskt inte Draijan heller, för den är "stirred, not shaken". Men god.

Diskussionens vågor går redan höga, och vi pratar katter och hundar, väder och vind, nya jobb och kulturstipendier och uppdaterar oss om barn och gemensamma bekanta. 

Men nu hjälps det inte. Magarna kurrar och det är dags att bänka sig kring bordet. Glasen fylls av svalt vittvin eller skummande öl, välkyld snaps och förstås vatten. Förrätt i kväll är röra på kallrökt lax, rödlök, dill och crème fraiche tillsammans med toast.

Efter några glada snapsvisor bärs förrättstallrikarna ut i köket. Det röda vinet tas fram och huvudrätten bärs in. På menyn står köttrullader med bacon och pepparostfyllning, potatis, broccoli och morötter. Kocken gläds åt att maten har strykande åtgång.

Värdparet tittar nästan oroligt på klockan. Tiden går otroligt snabbt i glatt sällskap och timvisaren rusar fram. Samtalet böljar från ytterlighet till ytterlighet. Vi pratar långklänningar, 50-årskalas, fotboll, böcker, segling, filmer samt pålrötter och Carl von Linné. Allt med lika stor inlevelse och övertygelse.

Efterrätten är enkel men uppskattad. Ugnsäppel med vaniljglass passar bra i juletider och Moscatel-vinet som egenhändigt hämtats från Sétubal gifter sig utmärkt med de kanel- och sirapsdoftande äpplena.

Nu puttrar kaffekokaren i köket och vi avrundar med ett rykande hett, vaniljdoftande kaffe och några konfektbitar. Den som ännu orkar och förmår tar en tunn skiva brandy eller cognac till.

Inget tecken på avmattning kan skönjas och det är bra, för nu är det strax dags att klä sig varmt och gå ut på gården för att ta emot det nya året. Karlarna, både mindre och större, sätter igång fyrverkeriet som lyser upp den mörka decembernatten.

En flaska champagne korkas upp och glatt skålande vidtar. Telefonerna går heta då vi ringer och textar med nära och kära. Det är skönt att röra på sig och få lite frisk luft efter middagen.

Efteråt är det skönt att sjunka ner i soffan och märka hur tempot börjar sakta av. Vi kokar en kastrull med HK's knackkorv (poksahtava!) och kryddar med svartpepparkorn. Ska det vara kryddpeppar eller svartpeppar och ska man också ha i ett lagerblad? Spelar ingen roll, korven och den starka senapen smakar utmärkt i sällskap med en surskorpa och en skiva ost.

Kvällen rusar iväg, klockan är två och vi har redan levt år 2012 i ett par timmar. Förberedelser för avfärd vidtar. Endel hurtiga promenerar hem till sig och de andra är lyckliga för att ha fått tag i en taxi. Vi laddar in det sista i diskmaskinen och slänger den fläckiga linneduken i tvättkorgen. Nu känner man tröttheten sätta in. Det nya året har firats med pompa och ståt. Tack för att ni var med go'vänner!