Vinmarinerade vitala organ

Allt var inte bättre förr. Faktiskt inte. 
Något som till exempel är bättre idag är processen för organdonation. Förr behövde man ge sin utryckliga tillåtelse till att ens organ kunde användas för donationer. Till exempel genom att göra ett skaffa sig ett organdonationskort. Hur många hade faktiskt ett sådant kort i plånboken? Knappast så väldans många.

Idag utgår man istället från att alla är villiga och möjliga organdonatorer. Om man av någon anledning inte vill att ens organ används för vård av en annan människa, måste man aktivt meddela om det, t.ex. på www.kanta.fi. Om man inte har motsatt sig organdonation, är principen alltså den att ens organ och vävnader kan användas för medicinska ändamål. Fast varför skulle någon motsätta sig det, undrar jag bara?



Om (!) jag dör vill jag gärna att de av mina kroppsdelar som inte är slutslitna, övermarinerade i rödvin eller annars bara oanvändbara om möjligt används för att rädda eller åtminstone förlänga ett människoliv. Barasånivet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...