Vill hellre jagas av vargar

...än av älgjägare.

Jag kom ju verkligen inte ihåg att älgjakten började idag, då jag gav mej ut på långtur med Monarken i det vackra höstvädret. Mitt på Skallbölevägen började det knalla riktig vilt. Och jag hade varken skottsäker väst, röd lippis eller ens en vit näsduk som kapitulationsflagg med mej! Men viss om att även den ivrigaste av älgjägare kan skilja mellan brun älgpäls och ljusblå college fortsatte jag modigt framåt.

På andra sidan Gennarbyviken, strax efter Dotterböle vidtog skjutandet med stor frenesi. Antingen hade jaktlaget fått tag i en sällsynt seglivad älgtjur som behövde tjugotalet skott för att nedläggas. Eller så hade de stött på en älgflock med tiotals djur och knallade vilt på för att knäppa dem alla. Eller så var det Krokbygänget och Skallböletuffisarna som sköt på varandra tvärs över viken.
Vad som än pågick i skogsdungarna fick det mej verkligen att pinna på lite extra och att misstänksamt kasta oroliga blickar både bakåt och åt sidorna innan jag var i trygg närhet av hemmet.

I slutet av Skallbölevägen stod förresten två hjortar och tryckte bakom ett uthus på en gård. De smålog i mjugg och trodde nog att de hade hittat en bra plats att tillbringa dagen på.