...än av älgjägare.
Jag kom ju verkligen inte ihåg att älgjakten började idag, då jag gav mej ut på långtur med Monarken i det vackra höstvädret. Mitt på Skallbölevägen började det knalla riktig vilt. Och jag hade varken skottsäker väst, röd lippis eller ens en vit näsduk som kapitulationsflagg med mej! Men viss om att även den ivrigaste av älgjägare kan skilja mellan brun älgpäls och ljusblå college fortsatte jag modigt framåt.
På andra sidan Gennarbyviken, strax efter Dotterböle vidtog skjutandet med stor frenesi. Antingen hade jaktlaget fått tag i en sällsynt seglivad älgtjur som behövde tjugotalet skott för att nedläggas. Eller så hade de stött på en älgflock med tiotals djur och knallade vilt på för att knäppa dem alla. Eller så var det Krokbygänget och Skallböletuffisarna som sköt på varandra tvärs över viken.
Vad som än pågick i skogsdungarna fick det mej verkligen att pinna på lite extra och att misstänksamt kasta oroliga blickar både bakåt och åt sidorna innan jag var i trygg närhet av hemmet.
I slutet av Skallbölevägen stod förresten två hjortar och tryckte bakom ett uthus på en gård. De smålog i mjugg och trodde nog att de hade hittat en bra plats att tillbringa dagen på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En överraskande månad
November! Jag säger bara November! Vem är du och vad har du gjort med den riktiga november? Den gråa, regniga och oändligt utdragna onödiga ...
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts... -
Min arbetsplats har ett ovanligt rikt djurliv. Utanför huset strövar ofta hjortar och harar, och ibland kan en havsörn skymtas från konfere...
-
För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar