Att köpa sig ett zoo

Läste för en tid sedan en härlig bok som handlar om en familj som köpte sig ett zoo (We bought a Zoo av Benjamin Mee ). Så spännande och lärorikt och så modigt av dem!
Inget för mig förstås, som är rädd för de flesta djur och lite för arbetsskygg för att bli egen företagare också. (Nu ska boken bli film också, så passa på att både läsa den och sedan se filmen.)



Jag läste också en artikel i senaste Femina om ett par som gav sig ut på en 3 år lång jorden runt-seglats. Tänk att lämna vardagslunken bakom sig och ge sig ut på äventyr! De här två var ju inte riktigt vanliga Svensson-människor med en normalstor segelbåt, men visst har jag läst om sådana också. Sådana som du och jag som bara kastar loss och åker iväg.
Inget för mig förstås, som blir sjösjuk redan söder om Hangö om vinden blåser fel och som inte gillar då det är fuktigt och trångt ombord.

Som tonåring beundrade jag kompisar som interrailade runt hela Europa med sina få ägodelar i en ryggsäck och massor av upplevelser med sig hem. De övernattade på tågstationer och i parker och träffade likasinnade ungdomar och hade vansinnigt roligt.
Inget för mig förstås, som vill ha kläderna snyggt packade i en resväska på hjul och gärna övernattningarna färdigt bokade i förväg för hela resan.

Då vi reser söderut är det intressant att titta på Till Salu -skyltar på små näpna stugor eller lägenheter med havsutsikt och fantisera om hur det skulle vara att skaffa sig ett andra hem på varmare breddgrader. Gå och handla på torget tillsammans med urinvånarna, odla oliver och dricka vitt vin på tavernorna varje kväll.
Inget för mig förstås, som älskar årstidsväxlingarna i Finland och trivs bäst hemma i soffhörnet eller på terrassen.

Jag har också läst massvis av andra böcker med samma tema som t ex Kalifens hus, Gift med en beduin, A good year eller varför inte Eat Pray Love. Alla med olika varianter på temat lämna sin trygga tillvaro och börja ett nytt liv, nånstans helt annanstans på ett helt annat sätt, i en helt annan kultur.
Inget för mig förstås som inte gillar att bo i tält, jaga skorpioner eller utöva yoga.

Ser man ett mönster här?! Jag älskar att läsa om modiga människor som vågar bryta upp från sin trygga, invanda och hemtrevliga tillvaro för att ge sig av mot okända horisonter likt Snusmumriken och hans gelikar. Men det tycks räcka för mig att det stannar vid att läsa om det och kanske till och med fantisera om hur det skulle gå till. Jag är nog alldeles för bekväm (och feg) för att våga ta steget själv. Har kanske inte behov av det heller (utom vissa måndagar kanske...).

Men drömma får man väl?