Ångest av Utrensning

Måste man läsa god litteratur? Måste man tycka om högklassiga litterära verk? Får man njuta av kioskvältare? I smyg, kanske?

Jag närmar mig slutet på Utrensning av Sofi Oksanen och kämpar varje sida med en önskan att sluta läsa och samtidigt vilja fortsätta. Och har sådär smått ångestkänslor hela tiden eftersom berättelsen är så mörk och grym och eländig. Samma sak upplevde jag med Svinalängorna (Susanna Alakoski). Hur mycket lidande kan det finnas i världen?

Jag räknar mig som allätare vad gäller litteratur. Allt går ner. Deckare, scifi, kåserier, thrillers, fantasy, historiska romaner, biografier, chick lit, Kalle Anka.. Och helst läser jag sådant som gör mig glad! Lättlästa berättelser med happy ending. Varför läsa nånting som inte ger mej glädje och får mig att må bra?
Men ibland måste man väl bara ge sig på prisbelönta, omtalade, högklassiga verk. Och få lite ångest. Må lite illa. Och kurera sig efteråt med Maeve Binchy, Dan Brown, Torsten Ehrenmark, Harry Potter eller Sophie Kinsella.

En sak är klar. Nån prisbelönt författare kan jag aldrig bli. Det finns inte tillräckligt mycket elände och ångest i mig att sätta till pappers. Det är jag glad för!