För den som undrar hur många delar den här serien innehåller kan jag avslöja att det finns hur mycket som helst att skriva om livet som medelålders. Vänta bara tills du också är där!
Jag var till frissan i förra veckan. Klippte lite och satte ny färg. (Och betalade skjortan!) Satte färg som täcker in de gråa hårstråna. Jag fick mina första enstaka gråa hår före jag fyllde 30, och blev helt grå långt innan jag fyllde 40. Innan dess tyckte jag att det är lite fjantigt att färga håret, man måste ju kunna leva med det som naturen ger en.
Men sen fick jag alltså ge mej. Det är INTE roligt att vara en ungdomlig 35-åring med stålgrått hår. Sen är ju det gråa håret väldigt grovt och livlöst och matt också. Inte mjukt silvervitt som min mommos hår var, utan svårtämjt som hästtagel. Färgen ger håret lyster och gör det mjukt och formbart. Dubbelvinst alltså.
Men nu långtidsplanerar jag att övergå till grått lagom till 50-årsdagen ungefär. Dit är det ju ännu flera år faktiskt, men jag måste börja vänja mej vid tanken redan nu.
Då ska jag börja åldras med värdighet. Bära mina mogna, stålgrå lockar med stil. Spara tid och pengar hos frissan. Och bli medelålders riktigt på riktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett evigt firande
Idag har jag åter en gång firat min födelsedag! Tänk att få använda sina födelsedagspresenter just då det känns som mest behövligt! Kunna fi...
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts... -
För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...
-
Suomen paras leipuri, det var min mommo Svea det. Nu stiger mina systrar och mina Borgå-kusiner upp och hojtar att hon faktiskt var deras m...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar