Har många gånger sneglat på dom där vattenlöparna som sakta segar sig fram på simhallens innersta bana i maklig takt. Ofta är dom två och två och pratar ivrigt hela vägen medan de sakta vandrar på i vattnet. Det ser ju så värdigt ut. Men lär ju ska vara effektivt i alla fall. My kind of sports!
Nå, nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och tagit mig för att pröva på vattenlöpning, med instruktioner från bassängkanten av en väldigt ivrig fysioterapeut som höll stenkoll på hållning, benföring och fart. Här var det inte tal om stillsam vandring och glatt småprat i vattnet utan det var full fart från första stund med intervallträning och benlyft och sparkar och boxning för att armarna inte skulle känna sig utanför. I vattnet går det ju ändå relativt lätt, men ack den stund då kroppen, som sekunden innan flutit fram som en Bondbrud i slow motion, skulle stiga upp på stegen och vackla ut i duschrummet, då var det inte så muntert längre.
Hemma i soffhörnet känns det riktigt bra såhär efteråt. Nästa onsdag är det dags igen, men jag vet redan nu efter första gången att dethär kan jag rekommendera!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett evigt firande
Idag har jag åter en gång firat min födelsedag! Tänk att få använda sina födelsedagspresenter just då det känns som mest behövligt! Kunna fi...
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts... -
För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...
-
Suomen paras leipuri, det var min mommo Svea det. Nu stiger mina systrar och mina Borgå-kusiner upp och hojtar att hon faktiskt var deras m...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar