Lilla vindskolan

Tryggt hemkommen efter några förskräckligt blåsiga veckor till havs. Någon oinkommen kunde kanske förledas att tro att blåst till havs är bra för segelbåtar. Fel. Fel. Fel. Låt mig förklara varför. Säg att det blåser, rätt så hårt, från syd. Då faller det sig naturligt att segelbåten styr dit vinden för. (Det kom vi överens om inför årets säsong - vi seglar alltid dit vindarna för oss. Men som bekant ändrar ju vindriktningen helt osystematiskt varje dag, ja till och med flera gånger under dagen. Vi skulle antagligen snurra runt som en flipperkula mellan Norrskata, Verkan och Korpoström om vi skulle följa vindriktningen. Eller ligga nere på Bornholm och undra hur vi ska ta oss hem till 1 augusti.) Tillbaka till vindförhållandena. Det blåser från syd. Då styr den riktiga seglaren kosan norrut, i medvind, med storsegel och försegel och ibland ett stort färggrant och prassligt tyg längst fram som mestadels viftar vilt omkring och är farligt nära att släpa i vattnet. Det löper bra, i ungefär 15 minuter. För rutten till nästa hamn går sällan eller aldrig i en rak linje norrut. Nej, nu kommer det holmar att passera under eller över, uddar att runda, grund att undvika och remmare att följa. Följaktligen styr vi till exempel till vänster, förlåt, nordväst. Och sedan ytterligare lite till nordväst, vi kan kalla det västerut och vinden blåser plötsligt från sidan. Segel ska omorganiseras, rep ska spännas och släppas ut, sittplatser ska bytas och så vidare. I kanske 10 minuter varefter vi svänger tillbaka högerut och vinden åter kommer bakifrån. Varpå segel ska omorganiseras, rep ska spännas…. Ja, ni fattar. Inte en sekund lugn och ro. Under Tallholmen, runt Stenudden, förbi Abborrgrundet och söder om sydpricken. 

Det har varit få bra seglingsdagar. Dagar då det fläktar försiktiga 2 m/sek och fjärden ligger stilla glittrande framför båten. Och det inte spelar så stor roll hur seglen är organiserade, om repen är spända eller lösa och var man sitter. 

Färre blåsiga dagar, tack.


PS. Trimma seglen, envisas Maken att kalla det.

PPS. De geografiska namnen är fiktiva. Men finns i skärgården. Dock inte på samma sjökortsblad.

PPPS. Det prassliga tygstycket heter gennaker.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...