Julefrid

Det lackar mot jul. Bara timmar kvar till julafton. Endel kanske sitter i bilen på väg norrut, mot snö, norrsken och bjällerklang. Det är fem timmar kvar innan de kommer fram och bilkön är oändlig. Ungarna grälar och en kvarglömd kasse står kvar hemma på hallgolvet. Någon har lämnat mörkret och kylan och åkt söderut för att fira lyxig jul i värmen och solen. Näsan är rödbränd efter en eftermiddag i solen, resten av veckan utlovas mulet och det brittiska partygänget på grannbalkongen har precis lagt i en högre växel. Endel putsar och fejar fortfarande det sista i det redan gnistrande rena hemmet. Ryggen värker och två naglar har brustit i skurandet. Någon gnor på i köksvrån med spisrosor på kinderna och ett juligt förkläde kring magen. Den femte satsen knäck puttrar i kastrullen och kommer att hamna i soporna tillsammans med de övriga knäckarna som inte stelnar ordentlig i formarna och är oätliga. I kylskåpet väntar senapssill och skinka som ingen riktigt tycker om, men det ska vara riktig julmat på julafton, det vet alla husmödrar. 

Hos oss struntar vi i knäcken och äter köpechoklad istället. De sista julklapparna slås in, granen står så grön och grann i vardagsrummet och skinkan steks i ugnen. Den tycker alla om. Nu ska jag värma en kanna glögg och slänga mig i soffan. 
Jag hoppas ni alla får fira en julafton som ni gillar, stillsam eller livlig, med skinka och sill eller med pepparbiff och ett prima rödvin, hemma i det nordiska vintermörkret eller på resande fot. Ta hand om varandra och njut av julfriden!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...