Ultimatum

Igår ställde Maken mig ett ultimatum.

Först måste ni ändå veta vem i familjen som är den som mest gillar rent och städat. Och det är inte jag, kan jag avslöja. Visst, jag gillar en rejäl storstädning nu och då, då huset fejas från stenfot till taknock och allt flyttas, lyfts och rengörs. Sisådär två gånger i året. På sin höjd. Men sådan där fuskstädning som borde göras en eller två gånger i veckan då man hasar omkring med dammsugare och flyttar skiten från ett hörn till ett annat avskyr jag. Och vill helst slippa. Och är fruktansvärt slarvig dessutom. 
Jag är duktig på att blunda för damm och smuts. Men jag vet - ibland måste man röja. Och igår var vårt hushåll i skriande behov av åtgärder med dammsugare och trasa. Sa Maken. 

Och så ställde han mig ett ultimatum. Antingen dammsuger han på söndag. Med sitt ryggskott. På vilodagen. Hans sista semesterdag. (Utropstecken!). Eller så dammsuger jag på måndag, då jag fortfarande har semester. Och underförstått  har inget att göra. 

Jag förlorade. Idag är huset nödtorftigt befriat från dammråttor och sand och matrester. Men nästa gång är det jag som ska ställa ultimatum. Faktiskt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...