Syns man inte finns man inte

Sjutton också vad irriterad jag kan bli på företag (oftast små och lokala) som inte har en webbsida. Jag blir nästan lika irriterad på webbsidor som helt tydligt är föråldrade och inte uppdaterats på år och dar och nästan ser dammiga ut, men avsaknad av webbsida är ändå snäppet värre.

Missförstå mig inte, det behöver verkligen inte vara några flashiga, interaktiva sidor med mängder av foton och blanketter och undersidor och länkar och filmsnuttar och erbjudanden och kampanjer och fan och hans mormor. Det jag behöver är kontaktuppgifter och telefonnummer så att jag kan nå företaget i fråga och kanske också hitta det fysiskt vid behov. Sådant som jag tidigare sökte i en telefonkatalog, men som jag nu föredrar att hastigt googla fram. Ofta googlar jag också öppethållningstider och skulle som bonus också önska hitta namn på ägare/anställda och kanske en bild av etablissemanget för att ge mig bra kontakt med företaget.

Mycket mer än så behövs inte. Det här torde inte kräva enorma insatser eller jättekostnader av företagarna. Kanske en årlig snabbkoll, och förstås uppdatering av uppgifter som ändras. Men vilken service för mig!

Jag har märkt en trend hos småföretagare att placera sin webbsida på Facebook. Det är sisådär OK och jag kan leva med det. Normalt vänder jag mig förstås inte till FB för pålitlig information och korrekta uppgifter, och vi ska komma ihåg att det fortfarande envisa bakåtsträvare som vägrar gå med i FB. Att ersätta webbsidan med en FB-sida kan funka så där någorlunda alltså. Huvudsaken är ju ändå att synas också på nätet för nya och gamla kunder. Eller hur?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...