Sådärja, nu har vi slitit ut de första grannarna! Sade vi skämtsamt kaxigt då våra grannar i parhuset flyttade ut i förra veckan och ett nytt par flyttade in. Fast onekligen med ett stänk av oro i rösten, ifall de faktiskt hade hunnit tröttna på oss efter futtiga 4 månader vägg i vägg med oss. Efter tjugo år i egnahemshus kan det ju hända att man lagt sig till med sätt som eventuellt inte lämpar sig i parhus? Fast vi har försökt vårt bästa och visat oss från vår allra bästa sida. Och gamla grannarna försäkrade att de flyttar av helt andra orsaker.
Nå, nu är det upp till bevis. Hur länge orkar dom i 3A? Jag lovar att vi inte ska spela musik på hög volym hela natten, inte dammsuga klockan 7 på söndag morgon, inte gömma deras tvätt och inte stjäla deras post. Vi ska vara exemplariska och stillsamma och hjälpsamma. Det ska nog gå bra det här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar