Så är jag hemma igen efter en strapatsrik äventyrsseglats med Båten och Maken. Många är nyfikna på hur han klarade sig, men ni kan vara lugna. Det gick riktigt bra.
Seglingen inleddes med pompa och ståt så att jag körde fast båten i leran utanför Campingen. På stranden samlades en talrik publik för att följa med våra strävanden att få loss Evita. Just som jag var på väg att kasta in handduken och kliva överbord och gå hem tillbaka (vattendjupet 1,20 borde ha räckt för mig att ha näsan över vattenytan hela vägen tillbaka till bryggan) kom vi loss och kunde stäva vidare mot Hangö. Utanför Tvärminne satte sig en albatross på masten och nästan välte båten. Lättat andades vi ut då Evita klarade fågelns tyngd, men för tidigt, för sedan kom en liten klen fiskmås (som hette Filip) och satte sig på albatrossens rygg och det var droppen som fick bägaren att rinna över. Evita välte mot styrbord och vi gjorde en eskimåsväng genom det blågröna algbältet. Väl uppe på andra sidan sköljde vi av oss det värsta, sjasade iväg Filip och albatrossen och kunde sedan fortsätta seglatsen och nådde Hangö i kvällningen. För att fira att vi överlevt så här långt bjöd jag in våra brygg-grannar på karaoke i vår kajuta och kvällen slutade med att vi tömde kaptenens förråd av skattefri rom. Han var inte så himla glad över det och som straff kokade han hårdkokta ägg till frukost följande morgon.
Vi satte segel och styrde stäven mot Hangö Västra. Jag läste fel på sjökortet och det märkte vi först då vi kom in i Rigabukten och den lettiska kustbevakningen stannade oss för att kolla våra pass. Passen låg förstås hemma i skrivbordslådan eftersom vi räknade med att inte behöva visa pass då vi körde in i Den Riktiga Skärgården i Åboland. Stämningen i sittbrunnen var rätt tryckt då vi hastigt ändrade kurs och seglade vidare. Ett par timmar innan Kasnäs närmade sig ett oväder utan like. Likt Frodo och Sam på väg till Mordor med Ringen styrde vi modigt Evita rakt mot stormens öga. Det var mörkt som på natten. Himlen lystes då och då upp av en blixt. Vinden mojnade och mot oss kom en kompakt, grå mur av regn. Vi hann nätt och jämnt äta upp våra smörgåsar och sätta fingret över hålet i drickaburken förrän ösregnet var över oss. Drypande våta körde vi genom regnet och ut på andra sidan ovädret och log glatt mot den blåa sommarhimlen igen. Strax efter Hitis föll jag över bord, jag brukar göra det en gång per sommar för att pigga upp stämningen ombord. Seglatsens mest gastkramande händelse skedde ändå efter att vi tagit i land i Kasnäs. I duschen upptäckte jag att jag hade glömt schampoflaskan hemma så jag kunde inte tvätta håret. Jag vet inte om vi någonsin hämtar oss efter den katastrofen igen.
I Kasnäs blev jag slängd i land. Det kan ha nånting att göra med att jag hade kokat löskokta ägg till frukost. Han är rätt känslig, kaptenen.
Fotnot 1
Röda shorts på segelbåten betyder att en har korsat Atlanten. Lägg det på minnet.
Fotnot 2
Pass heter Pase på lettiska. Det kan vara nyttigt att veta ibland.
Fotnot 3
En del av reseskildringen kanske tummar en aning på sanningen. Men inte mycket. Det går livat till på seglatserna ska ni veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar