Just precis idag pågick inskolning av nya säkerhetskontrollanter i T1-terminalen, med kroppsvisitering för alla samt extra noggrann kontroll av allt bagage. Just precis under morgonens mest hektiska timmar - en enda linje var öppen och kön var ovanligt lång för den normalt så lugna T1. Men tålmodigt stod vi där och köade och väntade på vår tur. Vi är ju finnar.
Då dyker Nalle Wahlroos upp med ett litet entourage och - tro det eller ej - ställer sig i kön med oss vanliga dödliga! I fem minuter ungefär höll han ut, sedan gick han över till Priority Lane och tog sig den vägen in i kön, rakt framför mig, faktiskt. Sedan stod vi där tillsammans i slutet av kontrollen och packade in laptoppar och toalettväskor och böcker och annat krafs (mest mitt, ska det erkännas) som säkerhetskontrollanterna hade plockat ut ur kappsäckar och handväskor (igen, mest min handväska alltså). Och så chit-chattade vi lite om Svenska Dagen och långsamma säkerhetskontroller och sånt.
Jösses, ett så händelselöst liv jag lever eftersom jag måste ägna så här många rader bloggtext åt ett meningslöst"möte"med Nalle.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En överraskande månad
November! Jag säger bara November! Vem är du och vad har du gjort med den riktiga november? Den gråa, regniga och oändligt utdragna onödiga ...
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts... -
Min arbetsplats har ett ovanligt rikt djurliv. Utanför huset strövar ofta hjortar och harar, och ibland kan en havsörn skymtas från konfere...
-
För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar