Livet som medelålders - del 16

Det måste vara ett ålderstecken, det där med upproriskhet. Jag har inte känt så här sedan tonåren, men nu sitter det en liten rebellisk djävul på min vänstra axel var och varannan dag och lurar mig att göra en massa olutheranska beslut.

Just nu har jag varit helt vild och tagit ut en USB-sticka ur datorn utan att mata ut den i safe mode! Det ni!


Nu ska jag gå ut på gården och sparka omkring lite småsten också.

at

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Ett evigt firande

Idag har jag åter en gång firat min födelsedag! Tänk att få använda sina födelsedagspresenter just då det känns som mest behövligt! Kunna fi...

  • Släpärtstider
    Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts...
  • Panikpackning
    För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...
  • Suomen paras leipuri
    Suomen paras leipuri, det var min mommo Svea det. Nu stiger mina systrar och mina Borgå-kusiner upp och hojtar att hon faktiskt var deras m...