Livet som medelålders - del 14

Det talas en hel del om att minnet börjar svika med stigande ålder. Detta problem har jag haft redan i många år. Och gissar att det bara blir värre. Jag glömmer nämligen allt. Utan urskillning. Både oviktiga struntsaker och betydelsefulla detaljer. Svikande minne motverkas så att det som ska kommas ihåg ALLTID skrivs upp i kalendern, på en lista eller en Post it-lapp. På minneslapparna står det allt från Maskmedel till Mimmi, Hämta kemtvätt från Clean-Kalle, Köp födelsedagspresent åt gudsonen och Deklarera till livsviktiga uppmaningen Köp mera vitt vin. Ha alltså alltid papper och penna till hands eller skriv in påminnelserna i telefonens kalender.

Sedan har vi den klassiska minnesförlusten. Du kommer från nedre våningen och går till köket. Väl i köket ser du att det (igen) finns smutsdisk i diskhon som någon av odågorna inte orkat plocka in i maskinen. Och vips har du glömt den ursprungliga orsaken till avstickaren till köket. Skulle du äta nånting? Dricka? Hämta en penna? Tillbaka ner och ta nystart. Ahaa, du skulle skriva upp tvättmedel på handlarlistan... Mot denna åkomma finns ingen annan råd än att gå och mumla för dig själv hela vägen från tvättstugan till köket: Skriv upp tvättmedel, skriv upp tvättmedel, skriv upp...

För några veckor sedan hittade jag en burk i frysen som saknade etikett. (Jag gör så ibland och tror att jag såklart ska minnas vad som finns i burken. Att jag aldrig lär mig!). Jag har tittat flere gånger på innehållet som ser ut att vara täckt av ett lager riven ost. Vad i hela sjuttsingen kan det finnas i burken? En bit god lasagne kanske? En gratäng av något slag? Pasta med en god sås?
Idag funderade jag på morgondagens lunch och bestämde plötsligt att det var dags att ta fram den mystiska burken eftersom den högst antagligt innehåller något smaskigt som passar bra till lunch i morgon. Efter ett par timmars tinande på diskbänken öppnade jag nyfiket burken för att få reda på vad jag ska äta i morgon. Hmmm. Riven ost. Mums.
Jag har tydligen frusit ner överbliven ost i ett skede av ambitiös hushållning. För användning vid ett lämpligt tillfälle. Och sedan lyckligt glömt denna goda avsikt. Nå, det blir det inte något av nu. Osten åkte i roskis eftersom jag inte hittade något att gratinera så här huxflux.
Och lunchen i morgon får jag improvisera på annat sätt. För lunchen glömmer jag inte. Det är säkert.