I fyra veckor har jag varit så himla duktig på att göra ingenting. Hör här bara vad jag inte har gjort:
Jag har inte målat om huset eller skrapat fönster eller bytt tak eller byggt terrass. Jag har inte läst trettio studieveckor på sommaruni i Hangö eller färdigställt en halvfärdig avhandling. Jag har inte planerat om och grävt upp trädgården och stenlagt gräsmattan. Jag har inte klätt om vårt soffmöblemang. Jag har inte rest utomlands eller bilat runt Finland. Jag har inte sprungit halvmarathon eller deltagit i triathlon, kärringkånk eller seglingsregatta. Jag har inte ställt till grillfest, födelsedagskalas eller släktträff för femtielva gäster med dignande sommarbuffé där jag lagat all mat själv. Från scratch. Jag har inte varit på jazzfestival eller rockfestival eller operafestival eller ens på lavatanssit. Jag har inte plockat hundratals liter bär i trädgården, på självplock eller i skogen och fyllt skafferiet med sylt, marmelad, saft och annat krafs.
Istället har jag med nöd och näppe orkat se till att familjen har fått ett mål mat om dagen. Inget krångligt matlagande utan enklast möjligast. Jag har bykt så att vi haft rena kläder att ta på oss. Strykandet har jag glatt struntat i. Jag har tvättat våra mattor, men delegerade största delen till Maken och tvättade en del i tvättmaskinen också. Det blev inte så många kvar för skurborsten och mej. Jag har läst och läst och läst. Inga klassiker och tegelstensluntor som Krig och Fred eller Sinuhe, egyptiern, utan lättlästa kioskvältare i en takt av minst en per dag. Jag har cyklat lite och strövat på torget och lyssnat på sommarprat i radion och spelat Monopol och krocket och druckit kallt vitt vin och åkt segelbåt och ätit släpärter hos mamma och rökt sik hos svärmor och löst korsord och sett ett par fotbollsmatcher och lyssnat på syrsorna och tittat på hur blommorna i trädgården slår ut, blommar och vissnar. För var dag har farten minskat lite till så att just nu, sista veckoslutet på ledigheten går allt så långsamt att det antagligen ser ut som slow motion.
DET kallar jag semester!
Låter himla skönt! Jag, som hade bara två veckor, var tvungen att ta det lungt - kanske var det menat som lärdom, alla våra "krämpor"?
SvaraRaderaSå där ska semestern vara....så orkar man sen igen.
Den här versionen av semester skall jag definitivt testa på nästa år, trots att jag inte är den som byker, lagar mat å sånt så tror jag definitivt är på tiden att även jag låter mig blir äldre och bara kopplar bort allt....men som sagt det blir i nästa år...
SvaraRadera