Jag är en årstidsmänniska, helt klart. Njuter av alla årstider och deras charm på olika sätt. Denhär vintern har varit härlig, man har inte kunnat låta bli att älska den. Men nu räcker det. På riktigt. Ska vi alls få nån vår i år?
Nu sitter jag här och tittar dystert ut genom det smutsiga köksfönstret och ser topparna av trädgårdens buskar sticka upp ur den grådaskiga snön. Bläddrar håglöst i plantkatalogerna och trädgårdsböckerna men slår snabbt igen min trädgårdskalender då jag läser anteckningar från våren 2008:
- 17 april planterade vi två nya tujor - i år kommer inte ens snön att vara borta då, och åtminstone inte tjälen.
- 30 april hade vi allting krattat på gården - får väl vara glad om all snö är borta vid det laget i år.
- 11 maj skördade jag den första rabarbern - 2 april i år är rabarbern ännu täckt av ca 1,5 meter snö.
Två extremvårar mot varandra. Båda med en viss charm, kanske. Men då jag tittar på vårbilder från tidigare år är jag nog helt på det klara med vilken slags vår jag föredrar.
Nu vill jag beskära buskarna, tvätta fönstren, kratta så jag får blåsor i händerna, städa bort alla vinterkläder och skidor och mössor, glädas åt alla små blad som försiktigt sticker näsan upp ovanför jorden, känna doften av mull, höra flyttfåglarna komma, bonga den första fjärilen, flugan och myggan, plocka fram krukor och trädgårdsmöbler och grillen och känna solen värma ansiktet. Nu vill jag faktiskt att våren ska börja - annars ska den minsann få se på andra bullar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar