Gamla hundar

Jag ser sällan eller aldrig på film. Jovisst kan jag uppskatta klassiker som Bond-filmer, LOTR eller en harmlös romantisk komedi en kulen och regnig novemberdag. Men jag föredrar serier. Serier i korta säsonger på 6-8 avsnitt och gärna max en timme långa. Krim eller färdigskrattat. Jag tror ni förstår upplägget. Enkel underhållning, enbart för avkoppling. 

Döm om min förvåning då jag häromkvällen överraskade mig själv med att fastna i en finsk-kinesisk film av Mika Kaurismäki. Ja, ni hör ju själv hur vansinnigt underligt och konstigt det låter. Filmen beskrivs som en ”romantisk dramakomedi”, där en kinesisk kock dimper ner på Sirkkas bar i en liten avlägsen by i Lappland. Upplägget är underbart och karaktärerna fantastiska. Jag gillade filmen skarpt. Gamla hundar KAN tydligen lära sig sitta…

En långsam film med vackra scener och skojiga vändningar. Och ett lyckligt slut. Se Mestari Chen, gott folk! Väl investerade minuter, jag lovar. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...