Äta bör man….

Vilken lycka att sociala medier har gett oss matbilder! Nuförtiden är det ju acceptabelt, ja nästan obligatoriskt att ta en bild på en vacker matportion innan man slänger sig över den. Det gjorde man inte förr, på pocketkamerans tid. Då skulle man inte ha fått för sig att slösa en av de 24 bilderna i filmrullen på mat. Nej, dom fotona behövdes för suddiga, överexponerade eller sneda bilder på halva hus eller människor. Det var inte så lätt att vara bra fotograf förr…

Jag skulle så gärna ha bilder på minnesrika matstunder från förr i världen. Den första hamburgaren man nånsin satte tänderna i (Hesburger i St Karins), de första musslorna ever (på språkkurs i Angers), mommos hembakade semlor, pappas stektpotatismedkorv, skurna i noggranna kuber (det var den enda maten han lagade) eller lågstadiets Oslofrukost (vad är det undrar ni - varm kakao och semla med ost och lördagskorv som vi åt till lunch. Allt var inte bättre förr…). Dessa bilder får man plocka fram ur minnet.

Den skarpögda läsaren noterade kanske frånvaron av matbilder i det förra inlägget från Milano. Men jag tänkte att maten i Italien faktiskt är värd ett eget inlägg. Och massor av matbilder förstås.

Så här ska en riktig Carbonara se ut. Knaprig pancetta och ägg. Ingen parmesan. 

Innedrinken just nu.

Barolo och snacks och utsikt över Duomon.

Mustig skaldjurssoppa. 

Underbart mjuk skaldjursrisotto på Mamma Rosa.

Ett glas limoncello gör gott åt matsmältningen.

Gelato från Galleria Vittorio Emmanuele II.

En slurk espresso.

Lasagne på vacker tallrik.

Lasagne och en immig Peroni i Bellagio, på stranden av Lago di Como.

En stor del av reseupplevelsen är maten. Så synd att man inte kan äta fler gånger under ett kort veckoslut…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...