Hur långt är ett snöre eller hur man skriver recept

Jag fick en kokbok i julklapp. Ja, jag fick faktiskt två, men den ena, skriven av den unga rysk-svenska komikern  Keyyo Petrushina är mer en underhållande korsning mellan memoarer och recept. Den skulle passa utmärkt till en ung nybörjarkock, men gläder också en som svingat förskärare och visplar i flera decennier. 



Själv har jag faktiskt också gett ut en kokbok. En tunn liten bok med mammas specialiteter och lite bra tips om hur man bäst fuskar med vardagsmaten. Upplaga tre exemplar, en till varje son.
Under lockdown i våras plockade två av sönerna fram kokboken för att göra mammas mockarutor (ett mått på hur desperat man blir i isolering). Det visade sig att båda stötte på samma problem, jag har angett gräddningstiden fel i kokboken, och mockarutorna fick ätas med sked. Den felaktiga tiden har hängt med från ursprungsreceptet till min egen receptsamling till kokboken, och jag vet naturligtvis sen gammalt att 15 minuter inte alls räcker till utan rutorna kräver minst en halvtimme i ugnen. Men glömde att korrigera detta i boken. Jaja, små misslyckanden i köket härdar blivande bagare. Vi kan väl låtsas att det var planerat...

Det är ändå inte helt lätt att skriva ner ett recept från scratch. Maken suckar över nyårsmiddagens instruktioner där köttet ska stekas i ugn i 15-30 minuter. Ganska bred tidsangivelse måste medges. Och i receptet på tzatziki som jag sneglade på ingår 3/4 gurka. Jaha, hur långt är ett snöre, liksom. 

Men det gör ingenting. Det finns inget så roligt som att kocka och stöka i kök. Och gurklängden spelar ingen roll, jag blandar ändå tzatzikin på högt.  


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...