Arrrgh! Tiden. Går. Så. Långsamt. Visserligen håller jag mig sysselsatt i och med att alla sysslor tar väsentligt mycket längre tid än normalt då jag skuttar omkring på kryckorna eller balanserar på ett ben. Till exempel får jag räkna med en halvtimme för att duscha, vilket inbegriper att ta mig till badrummet, klä av mig, tejpa in gipset i plastpåse, duscha, torka mig och dra på mig ett nattlinne. En nätt liten procedur som normalt skulle räcka fem minuter. Men trots dessa dagliga vardagsbestyr sträcker sig hela augusti ut framför mig i en enda lång räcka av dagar. Dagar i gips. Jaja, nog är det synd om mig.
I serien "Bra att veta för blivande kryck-patienter" vill jag lyfta fram faktum att jag inte har en framtid som sprutnarkoman. Nuförtiden sticker jag mig utan problem (pust, flämt, grina illa) varje morgon. Men magen är full av blåmärken och näst efter att bli av med gipset ser jag mest fram emot att slippa injicera mig varje morgon.
 |
| Blodförtunningsmedicin. -Vill du hellre ha en blodpropp, sa en milt överseende sköterska till mig då jag förtvivlat försökte slingra mig undan detta. Jag är fortfarande osäker på vad jag hellre vill. Är det jobbigt med blodpropp? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar