På sju famnars vatten

Historien upprepar sig. Snart behöver jag inte skriva nya blogginlägg längre, utan behöver bara länka till tidigare skriverier. Ifall jag blir lat, alltså. 
Men faktum är att historien än en gång har upprepat sig. Maken lämnade hemmets härd för att semestra i skärgården. Och det gick som det brukar - ungefär tre sekunder efter hans avfärd meddelade bilen medelst skrik och blinkande lampor att bromsarna omedelbart behöver service. Historien upprepar sig alltså. Därtill nödd och tvungen ringde jag följaktligen men mycket motvilligt till en bilverkstad för att be dem fixa problemet och samtidigt göra kilometerservice på sagda bil. Det gick som det brukar på dylika instanser, frågor ställdes och svar kunde inte ges, varpå jag blev tillsagd att hämta bilen på onsdag för kontroll. (Hur svårt kan det egentligen vara att boka in service för en bil som är körd kanske femti-sextitusen eller så och är ungefär fyra-fem år gammal? Behövs faktiskt exaktare uppgifter än så?)

Tack och lov för Tvåan som ryckte in och levererade bilen till ifrågavarande etablissemang, pratade med mekanikern och gav den information som behövdes. 
-Ringer de från verkstan då bilen är klar? frågade jag med darr på rösten.
-Jo, till mig, svarade han lugnt. Jag tänkte att det är bättre att de ringer till en som förstår vad de säger. 

Ack så rätt han har. Och ack vilken tur att han finns. I morgon cyklar jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...