Ursäkta mig

Ursäkta mig, men jag kan fortfarande inte sluta blogga om Nepal. Resan var en sån upplevelse, en sån erfarenhet, som man bara inte lägger bakom sig sådär efter ett par blogginlägg och en fotobok. Nej, det här projektet ska stötas och blötas länge ännu. 

Nån kanske undrar om jag bara åt, vandrade och turistade under resan? Nej, vårt huvudmål var ju som bekant att jobba fysiskt tillsammans med byborna i projektet. Projektet omfattar en vattentank på 15 kubikmeter, 3986 meter vattenledning till två närbelägna byar, två pumpstationer och kranar på gårdarna till alla 38 hushåll i de båda byarna. Och kommer att bli en enorm förbättring i speciellt kvinnornas liv framöver. 

Vi grävde och hackade 90 cm djupa diken för rörledningarna. I stenig mark full av rötter. Med redskap som kunde ha kommit direkt från 1900-talets början. Vi bar sten, flyttade sand och hjälpte till att bygga upp vattentanken med armeringsjärn och hönsnät. Vi blandade cement i en hög på marken och murade med rejäla murslevar. Arbetet var stundvis slitsamt, men ingen behövde arbeta ihjäl sig. Det fanns alltid tid för en paus och en slurk vatten. Och som de ivriga nordbor vi är, gjorde vi vårt jobb snabbare än planerat. Både till glädje och besvär för de nepalesiska ingenjörerna som hela tiden behövde styra upp vårt arbete.

I maj har tanken fått sina tre lager betong, de sista ledningarna har grävts ner och kranarna har installerats på alla gårdar. Jag hoppas kunna få en bild på den färdiga tanken i något skede. Så jag kanske plågar er med ytterligare inlägg från andra sidan jordklotet. 

Gropen för vattentanken var klar, så första dagen var det bara att sätta igång med grunden.
Maria bär sand tillsammans med en av kvinnorna från byn. Skottkärror fanns inte. 
Att räta ut rör går bra över öppen eld. 
Att bära sten i en korg på ryggen är kvinnogöra. Men Per ville pröva på det också. 
Här börjar vi bygga upp väggarna i tanken. 
Och här är tanken nästan klar att få en första omgång murbruk.
Foto: Raphael Baumann. 

Cementen blandades med stor sakkunskap för hand och flyttades ner i gropen i fat. 
Maria och Ane murade som om de aldrig gjort annat.
Foto: Raphael Baumann.
Odd hade publik då han jobbade med förgreningsstycket till vattenledningen. 
Ett par av kvinnorna kollar att grävandet går till på rätt sätt. 
Jaja, jag jobbade lite ibland också. Jag är expert på att bära sten till exempel.
Foto: Raphael Baumann. 

Ganska fiffigt egentligen att en hjälper till med ett rep fäst i spaden. Fast det tog tid att lära sig det rätta greppet.
Foto: Raphael Baumann.
Ram, Rubika och Odd beundrar fördelningsstationen.
Foto: Raphael Baumann.
Skapande paus. Eller planering?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...