I normala fall är jag egentligen en enstöring. Det ska medges. Trivs bäst i soffhörnet med en god bok eller framför TV:n. Går sällan på dans, på kulturevenemang eller ut och äter. Lite av en tråkmåns, alltså.
Men denhär veckan har jag överträffat mej själv i socialt umgänge och dessutom understött restaurangföretagarna i Ekenäs alldeles ovanligt mycket.
I tisdags träffade jag ett gäng kolleger på afterwork. Vi gick på Helene Schjerfbeckutställning och avrundade sedan umgänget med en saftig pizza. I onsdags bjöd jag mina två svenska kolleger på en kvällsbit på La Vida samtidigt som vi planerade följande dags workshops. Och idag har jag pratat gamla goda tider med två före detta kolleger över en bit mat på Rådhuset.
Jag är mätt och belåten. Plånboken är tunn. Och jag är full av energi och glada skratt och mycket prat. Men i morgon ska jag vara enstöring. Det är jag värd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts... -
Min arbetsplats har ett ovanligt rikt djurliv. Utanför huset strövar ofta hjortar och harar, och ibland kan en havsörn skymtas från konfere...
-
Under semestern sysselsatte sig Maken med ett snickararbete av gigantiska mått. Ja, inte storleksmässigt alltså, utan arbetsmässigt. Med ett...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar