Jag är närsynt. Inte så där som en fladdermus, men nog rejält närsynt så att det står antecknat i körkortet. Självbevarelsedriften tycker också att det är bra med glasögon i bilen, så att man kan läsa vägskyltar och se den övriga trafiken. Mina första glasögon fick jag i tidiga tonåren och det har gått stadigt utför sedan dess. Det är fortfarande inte fråga om några flaskbottnar, men minusstyrkan har ökat stadigt och någon form av brytningsfel kom dessutom in i bilden för några decennier sedan.
Jag har nyligen skaffat nya glasögon igen och ägnar nu en del tid åt att försöka fokusera blicken. Att läsa Husis vid köksbordet med de nya glasögonen är nu extra knepigt. Nedre halvan av tidningen läser jag utan glasögon och övre halvan med glasögon. I sängen läser jag redan utan glasögon, eftersom jag då håller boken så nära ansiktet (ibland är boken väldigt nära ansiktet, fast då läser jag ju inte längre utan sover...). Jag har heller inte riktigt hittat rätt avstånd till datorskärmen ännu utan zoomar fram och tillbaka för rätt läge.
Och varje gång jag tar av eller sätter på glasögonen tar det någon sekund för ögonen att hitta skärpan. Dom blir väldigt trötta, ögonen. Och jag också. Ordet progressiva linser nämndes nu första gången både hos ögonläkaren och optikern, men jag gjorde fortfarande inte slag i saken utan kämpar glatt vidare med mina nya linser. Kanske blir det nästa gång?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts... -
Min arbetsplats har ett ovanligt rikt djurliv. Utanför huset strövar ofta hjortar och harar, och ibland kan en havsörn skymtas från konfere...
-
Under semestern sysselsatte sig Maken med ett snickararbete av gigantiska mått. Ja, inte storleksmässigt alltså, utan arbetsmässigt. Med ett...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar