Man tager vad man haver eller det går lika bra med selleri

Dagen har som omväxling firats på hemmakontoret. Det är inte mitt favoritställe, men eftersom ni-vet-vad grasserar för fulla muggar, rekommenderas det att man i mån av möjlighet jobbar på distans. Så, i mån av möjlighet har jag under de gångna veckorna valt att hållas till på jobbet, men för att undvika trängsel kring kopieringsapparater och kaffebord har jag (med långa tänder) gått med på att sitta hemma vid skrivbordet en eller två dagar i veckan. 

Lunchen är det tråkigaste med hemmakontoret. Den ska gå snabbt att tillreda, snabbt att äta och snabbt att diska undan. Idag intogs den ensam, ity Maken har returnerat sig till skolan i väntan på eleverna. Som den samvetsgranna husmoder jag är, stod Rester på menyn idag. Och sannerligen blev det en särdeles märklig blandning bestående av rester från söndagslunchen och lite gammal skåpmat. Eller serverar ni ofta grynkorv med bästföredatum för två veckor sedan med pariserpotatis, ättiksgurka och grillad sparris inlindad i parmaskinka?
Men vet ni vad. Det var ju riktigt gott ändå. Inte så kompatibelt kanske, men gott. 
Efter fullgjord arbetsdag är det dags att ta en sväng i butiken tror jag. Annars blir det ingen lunch i morgon över huvudtaget. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...