Storsläggan

I detta forum försöker jag avhålla mej från att klaga till höger och vänster. (Nånting som faller ganska naturligt för mig i andra sammanhang, måste erkännas. Men jag försöker bättra mej.) På bloggen vill jag istället gärna berätta små solskenshistorier om god betjäning och bra service (och på så vis ge  sken av att jag är en positiv och trevlig människa).

Men idag tänkte jag faktiskt ge med storsläggan på Systudio Hennas i Ekenäs. För nu är jag besviken. Dit lämnade jag nämligen min vinterrock i slutet av januari för att få dragkeden bytt. Javisst, hon meddelade genast att leveranstiden är tre veckor. Det är lång tid att vara utan den varma vinterrocken så här vintertid, men är det tvunget så är det tvunget. Och visst är det bra att en systudio har så bra orderstock att mitt lilla arbete får vänta i tre veckor.

Tre veckor gick. Inget hördes. Man blir fundersam och tänker att man kanske uppgav fel telefonnummer i misstag. Eller har jag missat SMS:t som berättar att rocken är klar för avhämtning? Så efter fyra veckor svängde jag förbi systudion för att fråga om läget. Först hittades beställningen överhuvudtaget inte, men efter en hel del bläddrande långt bak i orderboken dök min rock upp. Jo nej, den är inte färdig, och den blir inte färdig förrän nästa vecka tyvärr.

I mitten av mars var "nästa vecka" för länge sedan förbi. Jag gick in till skrädderiet för att kolla läget (se oro ovan). Rocken var inte klar. Jag kände mej lite som den lille mannen i sagan om Mäster Skräddare och hoppades att det inte skulle sluta lika illa för mig som för honom.
Men följande måndag plingade äntligen telefonen, och rocken var klar. Rocken avhämtades efter nästan två månader. I lätt spänd stämning och vänligt nog till rabatterat pris pga av den utdragna tidtabellen.

Nästa gång nånting ska sys och lappas får det bli slit och släng och köp av nytt, för systudion känner jag inte för att anlita. 

...
När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är min tumme färdig?
- Ack nej.
- Är den inte färdig? Varför då?

- Ack jo, det bidde ingen tumme.
- Bidde det ingen tumme? Vad bidde det då?
- Det bidde ingenting.
- Jaså, bidde det ingenting?
Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.
Och så gick den lille mannen och kom aldrig mer igen.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...