Superextravarulvsblodmåne

Och så står man ute på gården i -18 grader och tänker ta en bild på månförmörkelsen (Superblodvargmånen). Och man fumlar lite med telefonen för det är faktiskt kallt. Och SÅ TAR MAN ETT PAR STEG FRAMÅT för att få en lite bättre och närmare bild. Det vill jag kalla optimism! 

Månen mitt i bild.
Om jag inte hade gått närmare hade ni knappast sett den överhuvudtaget, eller hur?

at
Labels: ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...

  • Släpärtstider
    Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts...
  • Vem äter örnarna?
    Min arbetsplats har ett ovanligt rikt djurliv. Utanför huset strövar ofta hjortar och harar, och ibland kan en havsörn skymtas från konfere...
  • Ett galet semesterprojekt eller Det funkar faktiskt!
    Under semestern sysselsatte sig Maken med ett snickararbete av gigantiska mått. Ja, inte storleksmässigt alltså, utan arbetsmässigt. Med ett...