Superextravarulvsblodmåne

Och så står man ute på gården i -18 grader och tänker ta en bild på månförmörkelsen (Superblodvargmånen). Och man fumlar lite med telefonen för det är faktiskt kallt. Och SÅ TAR MAN ETT PAR STEG FRAMÅT för att få en lite bättre och närmare bild. Det vill jag kalla optimism! 

Månen mitt i bild.
Om jag inte hade gått närmare hade ni knappast sett den överhuvudtaget, eller hur?

at
Labels: ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Ett evigt firande

Idag har jag åter en gång firat min födelsedag! Tänk att få använda sina födelsedagspresenter just då det känns som mest behövligt! Kunna fi...

  • Släpärtstider
    Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts...
  • Panikpackning
    För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...
  • Suomen paras leipuri
    Suomen paras leipuri, det var min mommo Svea det. Nu stiger mina systrar och mina Borgå-kusiner upp och hojtar att hon faktiskt var deras m...