måndag 12 december 2016

Ljuger du på sociala medier?

Ibland träffar vi (jag och Maken) på bekanta som (mycket glädjande) berättar att de ofta har stort nöje av att läsa mina jeremiader på nätet. Jag uppskattar en dylik konversationsöppning väldigt mycket, men Maken brukar i dessa sammanhang mycket snabbt bryta in i samtalet med att säga att "man ska sen inte tro på allt som står i den där bloggen". Samtalen kommer då ofta av sig, och jag kan se bloggföljarens blick irra omkring medan hen funderar över hur stor lögnare jag egentligen är. 

Låt oss genast klargöra två saker; 1) jag är ingen lögnare och 2) jag är duktig på att överdriva och underdriva, brodera ut, krydda och tillspetsa. I allt som skrivs finns alltså en kärna av sanning, men den är - måste jag erkänna - ibland dold under en skir hinna av frisering. F'låt så mycket. 
Faktum är att mitt liv är så enastående tråkigt, att det antagligen bara skulle vara min mamma som läser bloggen (sådana är vi mammor) om jag inte kunde utnyttja en del överdrifter och försköningar. 

Svaret på frågan i rubriken är alltså Nej. Men jag friserar kanske liiite ibland. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar