Män från Mars och kvinnor från Venus

Jag har en kollega som cyklar. Inte direkt tävlingscykling men nog långa motions- lopp som Vätternrundan, Prästkulla Runt o.dyl. Han brukar berätta om sina träningsrundor som kan gå från Ekenäs via Lojo till Fagervik och tillbaka. Länkar på 70, 90, 120 km. Några timmar i sadeln. Jag brukar tänka att jag tycker det är jobbigt att sitta i bil så långt och så länge. Men det säger jag inte högt.

Jag tycker också om att cykla. Som omväxling till stavgången och jumppan. Monarken och jag brukar åka runt på småvägarna här i Tenala. Trekvart, en timme eller t.om. enochhalvtimme om vädret är fint. Det räcker mer än väl för mig. Men känns ju lite småbarnsligt jämfört med Kollegans cykelturer.

Man kan kanske säga att cykling som motionsform skiljer agnarna från vetet, men cyklingen skiljer också män från kvinnor. Jag vill inte påstå att det finns ett rätt eller fel sätt, utan konstaterar bara att då det gäller motionscykling är män faktiskt från Mars och kvinnor från Venus.

Då en kvinna bestämmer sig för att börja motionscykla, rotar hon fram sin gamla treväxlade velociped från förrådet, pumpar däcken och åker iväg. Kanske behöver cykeln ta en sväng via Ingmars Cykelverkstad för att få en rejäl översyn. Och kanske, om det är en förnuftig kvinna, köper hon en hjälm också. Speciellt om hon tänker sig att cykla mycket längs med 52:an in mot Ekenäs. Och samma cykel med behändig cykelkorg går bra att använda för att ta sig till torget eller midsommarfesten.
Enkelt, billigt och snabbt är hon igång. Hennes målsättning är att motionera för att må bra. Variera sina motionsformer. Kanske öka på motionsmängden för att gå ner några kilo. Men det pratar hon inte så mycket om. Huvudsaken att hon själv vet det.

Då en man får för sig att börja motionscykla, börjar han med att skaffa sig en ny cykel. En cykel med bockstyre och femtielva växlar. Gärna importerad från Italien för några tusen euro. Med olika däck beroende på terräng och väder. Sedan shoppar han specialdesignade tajta cykelbyxor och en cykelblus, företrädesvis svarta. Och en strömlinjeformad hjälm, specialglasögon, -handskar och -tossor. En man i jeans på en vanlig gubbcykel är antagligen på väg till eller från en tillställning där det serveras alkohol och bil är ett olämpligt färdmedel. Men med gubbcykeln kan man förstås inte motionera.
Han gör en rejäl investering alltså. Och så talar han vitt och brett om sin målsättning att cykla Vättern runt på under 10 timmar. 

Så olika kan det vara. På Venus och på Mars.