Året i böcker - 2024

Året som gick har varit ett bra bokår. Min favoritapp MyLibrary berättar att jag har läst 97 böcker under året, och det tycker jag kan räknas som ett bra saldo. Det har förstås handlat mycket om deckare, men också mysig feelgood för att variera mot tyngre romaner. Under 2024 råkade jag ramla över speciellt många romaner som handlar om andra världskriget och nazisternas skräckvälde i bland annat Polen, Spanien, Italien och Norge. Det är ofta ganska laddade och tunga och ögonöppnande berättelser som slutar både bra och dåligt. 

Generöst ger jag dej nu några tips, i helt random ordning och av mycket varierande slag. Varsågod!

Hildúr (Satu Rämö) och Hulda (Ragnar Jónasson) är två nya och läsvärda bekantskaper. Båda är poliser på Island, ön som alltid fascinerar. Det påstås att Hulda redan har blivit TV-serie?


Katarina Widholm har skrivit en lättläst (alltså inte lättläst för folk med lässvårigheter, utan flytande text som är lätt ta till sig snabbt) serie om den unga svenska kvinnan Betty strax innan andra världskriget. Kanske inte den mest högklassiga berättelsen, men mycket lärorikt om hur det svenska samhället fungerade för nästan hundra år sedan. 
Som kommentar på del 3 har jag dock antecknat: Trevlig läsning, men börjar bli lite tjatigt... I år ska jag väl ändå ta itu med de två sista delarna. 

Annorlunda, men bara så bra:
Zoulfa Katouh, Så länge citronträden växer - läsvärt om inbördeskriget i Syrien.
Christie Watson, Små solfåglar långt borta - läsvärt om hur annorlunda livet ter sig i Nigeria.


Hjälp...
Tage Söderström, Med segelbåt till Sibirien - om hur han som skolpojke togs till fånga och skickades till straffarbete i Sibirien. En sann historia. 

Svenskfinland är inte så väl representerat i år, men på listan återfinns åtminstone Westö, Bruun, Collins och Bargum. Böckerna lämnade inga överväldigande känslor förutom för Collins, där jag ivrigt väntar på del tre i hennes trilogi om Hangö under kriget. En rekommendation går också till den nyutkomna kokboken där Thomas Lundin berättar varmt och trevligt om mammorna i hans liv. Mycket mer än en kokbok alltså, men duger även som en sådan 😊.


Som avslutning på fjolårets bokkrönika bjuder jag på ett litet klipp ur kommentarsfältet där jag försöker skriva nånting om varje bok jag läst. Som ni ser - spontana och mycket ärliga kommentarer, nedtecknade i stundens hetta, alltså då sista sidan är läst. Inte så beskrivande för någon annan än för mig, dock.



Rapport från Boklådan

Året närmar sig sitt slut och det är dags för Skeppsholmsvägens boklåda att trappa ner inför vintermånaderna och komma ut med ett årsbokslut. Boklådans första år, 2023, överträffade ju alla förväntningar, kanske främst för att förväntningarna var rätt låga. Omsättningen (böcker ut/böcker in) landade på 55% efter ungefär 5 månader. 

I år, 2024, har verksamheten pågått sedan våren, alltså ungefär 10 månader, och omsättningen ligger på fantastiska 93% 🥳. Det betyder att 261 böcker har lämnats in i boklådan, medan 243 böcker har plockats ut. Här ska noteras att ett tjugotal slowmovers, alltså böcker som har legat inne i många månader, har förts till Emmaus och ingår i omsättningen. Samtidigt är det också flera böcker som har varit inne flera gånger och svänga, och jag har naturligtvis inte heltäckande kunnat följa med aktiviteterna, och det är fullt möjligt att jag har missat böcker som kommit in och gått ut i snabb takt. 93% ger faktiskt en ganska god bild av verksamheten.
Nu på vintern finns det 15-20 böcker i lådan att välja på. De har för tillfället sällskap av ett par tomtar och en ljusslinga. Ungefär lika många böcker har jag räddat undan kylan och fukten. De ligger i garderoben och väntar på att få komma ut i vår igen. 

Feedbacken har varit uteslutande positiv, tummar upp och lovord duggar tätt. Det är så himla roligt att driva ett litet independent bibliotek! Vi fortsätter såklart i nästa år. 


Förresten, Boklådan finns numera på Instagram, bli en följare du också!


 

God jul!

Julaftonsmorgon glimmar, granen står så grön och grann i stugan och tyst det är i husen. Det här året har gått i rasande takt och nu är det faktiskt jul igen. 

Årets julklapp till dem som inte har det så bra som vi är nödpaket som kan användas i krissituationer och utbildning för barn. Våra varmaste julhälsningar till er alla!




Vems bröllop?

Mammor är för det mesta bra att ha, men speciellt bra är det med en mamma som bjuder på Tallinnresa och operabesök. Det är min mamma det! 

Vi gjorde ett kort och intensivt besök till Tallinn för att gå på bröllop, strosa på julmarknad och insupa atmosfär. Vems bröllop, undrar du förstås. Figaros bröllop, förstås. Det vill säga Mozarts kanske mest kända opera. Librettot är minst sagt komplicerat och matchar vilken romantisk julfilm som helst på Netflix. Jag försökte sätta mig in i förvecklingarna innan föreställningen, men tappade genast bort mig i intrigerna. Operan sjöngs på italienska med estnisk och engelsk textning.  

Estlands Nationalopera, ett pampigt och vackert teaterhus.

Julgranen på rådhustorget.

Söndagen var vikt för guidad rundtur med buss runt Tallinn, och för egna strövtåg i stan.
Det regnade och stormade och var allmänt dystert. Men ingen mygg... 

Vi avslutade med middag på båten under den ganska gungiga men tack och lov korta hemresan, lite shopping i taxfreen och kom sedan lyckligt hem efter ett händelserikt veckoslut. 

Arbetsamma arbetsresor

Det är så medelålders att högt och ljudligt utbrista i klichén "tiden bara rusar iväg". Men det är så sant. November, som i normala fall är en evighetslång räcka av grå och regniga höstdagar som aldrig tar slut, har i år svishat fram i aldrig tidigare skådad fart. 

Knappt hade jag kommit hem från vår veckoslutsresa till Stockholm innan det bar av till Oslo för att träffa kolleger i en intensiv workshop varvat med trevlig middag och julmarknad på Karl Johann. 
Vi bodde på hotell Snø, som ligger vägg i vägg med den gigantiska inomhusarena för vintersporter. Ja, du läste rätt. Inomhusarena! Under tak finns en slalombacke med gondolhissar, ett par kilometer långt skidspår och en isklättervägg. Öppet året om. Inte undra på att norrmännen dominerar skidsporten...  

Det blev inget skidande för oss, men Oslofjorden by night är inte illa det heller. 




Utsikt från rooftop-baren ovanför Munch-muséet.
Vi valde en gin och tonic före middagen istället för att se det berömda Skriet.

En fin kväll för att spatsera på Karl Johann. 

  

Knappförvirring

Som inbiten småstadsbo är det rätt sällan jag åker hiss. Men det händer. Faktiskt räknar jag mig som en van hiss- och rulltrappsresenär, utan problem vid användning. 

Ibland råkar man in i en sällsynt långsam hiss, där man får vänta en hel evighet på att hissen anländer och ytterligare en halv evighet på att hissdörrarna ska stängas och hissen åka iväg mot nya höjder. Riktigt vana hissresenärer brukar då snabba upp avresan genom att trycka på knappen för att stänga dörrarna. Alltmedan jag fortfarande står förvirrat och tittar på knapparna för att klura ut vilken knapp som stänger, vilken som öppnar och vilken som startar ett alarm någonstans. 

I denna hotellhiss till exempel är det fortfarande oklart vilken knapp som gör vad. Då är det bara att gilla läget, och använda väntetiden till att meditera, göra knipövningar eller peta näsan tills dörrarna i sinom tid stängs. Just då i stunden känns det som om sekunderna bara tickar iväg, i det långa loppet är det ju ändå en försumligt kort tid. 






En överraskande månad

November! Jag säger bara November! Vem är du och vad har du gjort med den riktiga november? Den gråa, regniga och oändligt utdragna onödiga månaden november som inte upplevs utan överlevs. Med nöd och näppe. 
Årets november har verkligen överraskat. Vi har bjudits på sol och värme (allt är relativt), svampplockning, cykelföre och riktigt höstväder i all oändlighet. Hur är det ens möjligt? Fast - egentligen struntar jag i hur, jag bara njuter. 



Året i böcker - 2024

Året som gick har varit ett bra bokår. Min favoritapp MyLibrary berättar att jag har läst 97 böcker under året, och det tycker jag kan räkna...