Mitt i Livet

Ett evigt firande

Idag har jag åter en gång firat min födelsedag! Tänk att få använda sina födelsedagspresenter just då det känns som mest behövligt! Kunna fira födelsedag hela året liksom.

Som 59-åring var jag tydligen ett vrak. En uttorkad fröstängel på ålderns höst. En skrumpen tant. Många av mina presenter var nämligen njutbara upplevelser för kropp och själ. I förra veckan till exempel låg jag och flöt i en saltvattenkapsel, tack till mina härliga kolleger! Och idag har kroppen fått helkroppsmassage med hot stones, tack till mina goda vänner T&S! Ännu ligger presentkort kvar i högen och väntar på att användas. Ni kommer att få rapporter från Nationaloperan i Helsingfors och Nådendals Bad. Vänta bara!

Jag fick också andra fina gåvor, choklad, ett par vackra buketter, en diktbok, en enorm orkidé med fyra (4!) stänglar, en vedbärare/tidningskorg och riktig champagne kantänka.

Till och med födelsedagskorten var exceptionellt underbara!

Det är ju trevligt då kollegerna har det skoj medan de planerar födelsedagsfirandet också.
ChatGPT har tydligen hjälpt dem med en Super-Camilla till den i övrigt också läckra tårtan.

Ved nänns vi nog inte lägga i det här vackra designföremålet.
Men vi klurade på att man kan lägga den på sida och göra det till ett litet näpet sidobord.

Jag hade trott att stenar är hårda och otrevliga, men hade fullständigt fel.
En alltigenom njutbar upplevelse.

Floating betyder att guppa omkring ensam med sina tankar i 45 minuter och stiga upp efteråt som en ny människa.

Tack vare alla fina upplevelser och allt firande är jag inte längre en orkeslös gamling. Jag känner mig som ung på nytt. Ibland i alla fall. Födelsedagsfirandet fortsätter alltså och mera rapporter kommer senare. Snart är det ju förresten dags att fylla 61 också.

Närbutiken

Solen sken och september visade sig från sin bästa sida. Jag tog på cykelhjälmen och styrde kosan mot Mörby gårdsbutik för att shoppa. Vägen dit är helt galen med en miljon branta uppförsbackar och galna kurvor. Alperna kan slänga sig i väggen. Cykelns batteri och mina ben pressades till det yttersta. Men fram kom jag, och hem kom jag också, nöjd med insatsen och varorna. Vilken pärla gårdsbutiken är! Åk och kolla du också!

Ett lyckosamt fiskafänge

Jag funderar ibland om jag är född på fel århundrade? Jag kan nämligen bli så orimligt lycklig över något så enkelt och gammaldags som stekta strömmingsfiléer. Ja, vi hade förstås potatismos till. 😋

Souvenirer från Lissabon.

Vad för slags souvenirer kan man ha med sig hem från ett besök i vackra Lissabon? Lite färgglad keramik kanske, en ask Pastel de nata -pajer, och en rejäl förkylning.

Den årliga globala workshopen för HR ägde i år rum i Lissabon. Ett utmärkt val av plats tycker vi nordbor givetvis. Och tar vara på chansen att stanna kvar över veckoslutet för en kort semester i solen. Exakt i det ögonblick då programmet tog slut och en del rusade iväg mot flygplatsen och andra samlades för att göra upp gemensamma middagsplaner bröt min förkylning ut. Halsen sved och musklerna värkte. Men vad hjälper det - är det stadssemester så är det. Jag laddade in Finrexin och ibuprofen och Strepsils till frukost, fyllde fickorna med näsdukar och gav mig ut på stan.

Italiensk glass är bästa medicinen för halsont. Stracciatella, jordgubb och choklad.

I bakgrunden syns Vasco da Gama bron, EUs längsta med sina 17,2 km.

Populära torget Praça do Comércio ligger på floden Tejos strand.

Upptäckarnas monument i Belem restes till världsutställningen 1940 till minne av Portugals storhetstid med upptäckare och världsomseglare.

Pink Street är känt för ett livligt nattliv och red lights. Men just här lyser solen.

Jag tog linbanan från Vasco da Gama Tower till akvariet.

Parque das Nações (nationernas park) i den varma septembernatten.

Här ser ni funikularen Glória som råkade ut för den fruktansvärda olyckan som krävde 16 människors liv.
Den åkte jag i förra gången familjen besökte Lissabon. Nu blev det ingen åktur.

Pådraget nedanför olycksplatsen var stort ännu två dagar efter olyckan. Reportrar med kameror och mikrofoner samsades med nyfikna och sörjande som lade ner blommor.

Nu är förkylningen så gott som över. Pastejerna är uppätna. Keramiken fick stanna kvar i Lissabon, väskan var full. Men fotona och minnena njuter jag av ännu länge.

Husmorstips 6

Så här i skördetider ska jag bjuda på ett riktigt användbart husmorstips för dig som har odlat chili i trädgården i sommar. Plocka dina chilifrukter och tillverka dina egna chiliflakes!

Tvätta frukterna om det behövs och skär bort den gröna ändan. Skär upp frukterna på längden och lägg dem på bakplåtspapper. Torka i ugn tills de har torkat helt. Nu till husmorsknepet. TVÄTTA händerna noggrannt efter att ha hanterat frukterna. Klia dig INTE i näsan. Och då näsan börjar svida börjar ögonen också rinna. Då är det viktigt att INTE torka bort tårarna med handen.

Hur länge ska frukterna torka i ugnen och på vilka grader? Ingen aning. Jag håller fortfarande på att hämta mig efter hanteringen.

Se så vackra!
Ja, ja, burken är aningen överdimensionerad. Men jag hade ingen mindre.

Report from Foodies Festival

Jag hängde precis ut ett lakan på tork med mycket låga förhoppningar om att det faktiskt ska torka i den här luftfuktigheten. Men tröstar mej med att kolla på bilder från Englandsresan och speciellt matfestivalen Foodies Festival. Festivalen var faktiskt resans huvudmål och Makens födelsedagspresent till mig ❤️.

Festivalen öppnade kl 11.00 och på finskt sätt anlände vi till South Park strax efter 11. Det var inte många andra som hade gjort det, och endel av matstånden var ännu inte riktigt på plats. Men det passade mig bra att få en överblick över parken utan att armbåga mig fram i en tät folkmassa. Vi scoutade runt och planerade in dagens mat- och dryckrutt. I ett hörn av området fanns ett tivoli och i ett annat hörn fanns musikscenen där olika artister uppträdde längs med dagen. Huvudnumret på kvällen var artisten Example som tydligen är rätt känd. Då vi sakta började dra oss hemåt efter en lång dag på festivalen var det verkligen en stor folkmassa som började samla sig kring scenen, tydligt i väntan på lite glad och god rapmusik.

Matstånden och food trucksen var samlade kring ett stort område med bord och bänkar och dryckstånden låg strategiskt utplacerade här och var. Många hade tältstolar och picknickfiltar med, men vi som inte var lika förberedda lyckades ändå hitta sittplatser när fötterna behövde vila. Vi inledde med varsitt glas crémant rosé hos en fryntlig winedealer med smort munläder. Och lyckades ta oss därifrån utan att ha beställt hem ett par lådor dyrt vin av honom. Men det var nära.

Sedan fortsatte vi med ett smakprov på Master Chef UK 2023, Chariya Khattiyots chicken satay. Och tempuraräkor från Japan och wraps från Sri Lanka. Vi undvek noggrannt kioskerna med pizza och hamburgare, nu var det läge att utmana smaklökarna. Däremellan slank det ner ett glas lokalt producerat (!) rosévin och öl från mikrobryggerier. Ja, en Pimm's också, förstås, det var ju ändå England det är fråga om. Vi kunde ha fyllt kassarna med brownies och ostar och bbq-såser och kryddmixer och snacks och en massa annat. Kanske ändå tur att flygresan hem begränsade lite...

Sataylicious

Spicy roll från Sri Lanka gjorde skäl för sitt namn.

King Prawns Tempura med hemgjord salsa.

Utbudet var... enormt.

Nu ska ni inte tro att vi bara åt och drack och hade roligt. Nej, i en del av festivalområdet fanns Chef's Theatre där kändiskockar lagade mat och bakade och berättade anekdoter och gav matlagningstips. Vi såg Michelinkocken Mark Peregrine göra en efterättssoppa med en dekoration av spunnet socker. Vi såg en lokal bagare göra en underbart god morotskaka (ja, man fick smakprov!). Och vi såg The Queen of Couture Cakes, Mich Turner, göra en lime-pistachrulltårta. Mich Turner har gjort kakor för bland annat Pierce Brosnan, Madonna och Ozzy Osborne. Hon gjorde tårtan till David Beckhams 30-årsfest. Och nu bakade hon till oss 😊

Efter många timmar och med mätta magar tog vi våra goodie bags och vandrade hemåt i sommarkvällen. Naturligtvis stannade vi på vår lokala pub för ett sista pint innan dagen tog slut. Matfestival i England, det är grejer det.

Good old England

Hello folks! Hälsningar från vackra England! Där har vi ätit och druckit och haft roligt förra veckan. England visade sig från sin bästa sida, regnet lyste med sin frånvaro och temperaturen visade behaglig sensommar.

Så fort flygplanshjulen nuddar landningsbanan på Heathrow blir jag britt. Jag vill ha bacon och äggröra till frukost, jag byter kaffet mot en rejäl mugg Earl Grey, jag dricker Pimm's istället för vitt vin och hälsar "Hiya, how're you doing" högt och ljudligt i butiker och pubar. Visst är det fint att resa i Italien och Spanien också, men där är jag turist och gäst. I England känner jag mig hemma.

Vi har besökt Storbritannien, främst London och Skottland, några gånger tidigare. Den här gången vände vi London ryggen och styrde hyrbilen rakt västerut, mot Wiltshire, Somerset, Oxfordshire och Cotswolds. Maken hanterade vänstertrafiken med bravur, men jag hörde honom mumla för sig själv i varje korsning; "håll till vänster, stanna på fel sida". Bil och passagerare klarade sig helskinnade. Vi började med ett bucket list besök på Stonehenge och åt sedan sen lunch i Bath där vi kollade på de romerska baden. Afternoon tea fick bli en pint på en pittoresk pub i en mysig liten by längs en slingrande smal väg i Cotswolds. Följande dag besökte vi Henley on Thames, ett måste för en före detta roddare. På eftermiddagen vandrade vi runt Oxfords collegen i sällskap av en studerande som underhöll oss med många intressanta detaljer och skojiga anekdoter från universitetslivet. Lördagen var vikt för Foodies' Festival, mer om detta kulinariska evenemang bjuder jag på senare. Och på söndagen mellanlandade vi i Windsor innan vi avslutade det brittiska kapitlet med flyget hem. Jag kan inte med ord beskriva hur härlig resa vi hade.

Stonehenge mot en dramatisk himmel.

Floden Bristol Avon rinner stillsamt genom Bath.

Hur mysig är inte den här puben?

The Henley River and Rowing Museum är värt ett besök. Också för icke roddintresserade. Här finns nämligen en alldeles ljuvlig Wind in the Willows avdelning (Det susar i säven), med väldigt fint byggda, gulliga scener ur Kenneth Grahames klassiska barnbok.

Jag dricker normalt aldrig Pimm's. Men på engelsk mark är allting annorlunda.

En smal mörk gång leder förbi Magdalen College där C S Lewis fungerade som fellow, men framför allt där han skrev bland annat Narnia-serien.
Ni ser gatlyktan som står nästan inne i trädet - det är den som inspirerade honom till gatlyktan i Narnia-skogen.