Lycka Àr...

... kolleger med stora rabarberplanteringar 💕


Smörj en pajform och sÀtt ugnen pÄ 200 grader.


Skala rabarbern och skĂ€r i bitar. En mĂ€ngd som Ă€r lĂ€mplig i pajformen. 


Strö ett par matskedar socker över rabarbern. 


Blanda 2 dl havregryn, 1 dl smĂ€lt smör och ½ dl farinsocker till en smulig massa. Det gĂ„r ocksĂ„ bra att strunta i de exakta mĂ„tten och göra en smulmassa pĂ„ frihand. Strö den över rabarbern.  




GrĂ€dda i ungefĂ€r 20 minuter. Jag tyckte den sĂ„g lite torr och trĂ„kig ut i halvtid, sĂ„ jag slĂ€ngde pĂ„ nĂ„gra klickar smör mitt under grĂ€ddningen. Jag tror det gjorde susen. 

Ät med vaniljsĂ„s.
En aningen bĂ€ttre torsdagskvĂ€ll.  


¡Hola, amigos!

Lo siento, bloggen har gĂ„tt pĂ„ sparlĂ„ga de senaste veckorna. Det beror nĂ€rmast pĂ„ att jag har varit upptagen med livet. Livet som i förra veckan kallades semester och utspelade sig pĂ„ Costa Blanca, nĂ€rmare bestĂ€mt i Torrevieja-omrĂ„det, med ett hejvilt 90-Ă„rsfirande hela veckan lĂ„ng. Det faller sig nĂ€mligen sĂ„ att vi har sparat in pĂ„ födelsedagar i den hĂ€r familjen, och följaktligen firade Maken sin sextioĂ„rsdag i förra veckan pĂ„ samma dag som TvĂ„an begick sin trettioĂ„rsdag. Och redan i fjol bestĂ€mde vi oss för att bjuda hela familjen, det vill sĂ€ga oss sjĂ€lva, nuförtiden kallade "mamĂĄ y papĂĄ" och alla vĂ„ra fyra barn pĂ„ en födelsedagsvecka i Spanien. Semesterdagar prickades in, flyg och boende bokades och jag gjorde excel-listor av olika slag. Sedan var det bara att Ă„ka ivĂ€g.  

Och vilken vecka det blev! Sol och vÀrme, god mat, kalla drycker, riktig golf för endel och minigolf för de övriga, sightseeing och till och med lite shopping. Mamå Àr nöjd. Papå ocksÄ.



Hemlagat varvades med restaurangmat.


Svettigt. Sand överallt. Men Ă€ndĂ„ ganska skönt. 

Terrassen. I flitig anvĂ€ndning. 

Äventyrsgolfen vanns av de tre innehavarna av green card. Vi andra surar lite bredvid. 

Festmiddag med tvĂ„ överraskningsgĂ€ster, SvĂ„ger och SvĂ€gerska. 


Mörka och varma kvĂ€llar med Yatzy och Uno. Och hemgjord sangria. 



En kort utflykt till Murcia. 

Gracias y adiĂłs La Zenia!


 

HÄller pÄ att lÀra mig ett nytt sprÄk

Lyssnade pÄ det eminenta radioprogrammet NÀstsista ordet i gÄr. (Jag vÀgrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det diskuterades kommunikation via korta meddelanden, och jag kom till chockerande insikter om hur för mig sjÀlvklara meddelanden och emojis kan missförstÄs.

NÀr jag svarar ok pÄ ett meddelande kan det tydligen tolkas pÄ olika sÀtt. Vissa verkar tro att jag Àr sur och arg, medan andra tolkar det som ett godkÀnnande. En punkt efter "ok" kan ge en viss signal, och ett utropstecken nÄgot annat. En studerande som intervjuades för programmet sade att om "nÄgon Àldre" skriver ok Àr allt vÀl, om nÄgon yngre skriver det Àr hen arg. Jag fÄr vÀl vara glad för att rÀknas till de Àldre sÄ att de yngre har överseende med mina meddelandeövertramp.

Min favoritemoji, tummen upp 👍, verkar ocksĂ„ ha helt olika betydelser för olika mottagare. För vissa betyder det “lĂ€mna mig ifred" medan andra tolkar det som ett ja. Jag sĂ€ger hĂ€r och nu och en gĂ„ng för alltid, en 👍frĂ„n mig betyder alltid ja eller ok och ingenting annat. Möjligen vill jag ocksĂ„ bli lĂ€mnad i fred, men det meddelar jag i sĂ„ fall pĂ„ annat sĂ€tt. 
DĂ„ jag forskade lite vidare (=googlade) om tumme upp, bekrĂ€ftade en brittisk undersökning att emojin anvĂ€nds företrĂ€desvis av Ă€ldre personer 🙄. En kolumnist i Svenska Dagbladet gĂ„r sĂ„ lĂ„ngt som att tycka att tumme upp innebĂ€r en krigsförklaring. Jösses.

Skönt Ă€ndĂ„ att en annan emoji jag ofta anvĂ€nder, đŸ€Ł, faktiskt betyder hysteriskt skrattande. Det Ă€r sĂ„nt man fĂ„r ta till dĂ„ man inser hur svĂ„rt det Ă€r att navigera bland emojina.

Win some, lose some eller BoklÄdan Àr tillbaka!

I höstas stĂ€ngde SkeppsholmsvĂ€gens BoklĂ„da efter en lyckad första sĂ€song. Det har Ă€ndĂ„ förekommit en del aktivitet i skĂ„pet under vintern, det har varit besök av halloweenpumpor och tomtar och tjuvar. Tjuvar? Ja, tjuvar! Tekoppen som jag placerade ut som inredningsdetalj i höstas var plötsligt försvunnen för ett par veckor sedan. Min tro pĂ„ mĂ€nskligheten Ă€r skakad, men mest Ă€r jag förundrad över vem som kan vara intresserad av att plocka med sig en udda tekopp pĂ„ sin promenad runt kvarteret? 
Men om jag blev chockad dÄ jag upptÀckte tekoppsstölden, blev jag igÄr glatt överraskad över att hitta tvÄ pÄsar pÄskgodis i skÄpet tillsammans med en liten hÀlsning. Plus- och minusbalansen ÄterstÀlldes.



Nu har vi haft vĂ„rstĂ€dning i skĂ„pet och en kasse böcker har placerats ut. NĂ„gra skatter frĂ„n i somras och nĂ„gra nya. Medan jag stod och putsade i skĂ„pet gick en dam med hund förbi och sade "Äntligen öppnar det!". Och grannen avbröt sitt Ă€ppeltrĂ€dsklippande för att frĂ„ga om skĂ„pet nu öppnar. Det kĂ€nns som om det hĂ€r Ă€r efterlĂ€ngtat i grannskapet.   

BoklÄdan Àr öppen!

  

OmvÀxling Àr anstrÀngande

En hektisk men intressant vecka börjar nĂ€rma sig sitt slut. Söndag i ZĂŒrich,  eller egentligen pĂ„ ett hotell invid flygplatsen. MĂ„ndag pĂ„ firmans enorma fabrik och logistikcenter i södra Tyskland. Tisdag och onsdag pĂ„ ett litet hotell/spa/konferenscentrum mitt ute i ingenstans pĂ„ den tyska landsbygden. Onsdag tillbaka till ZĂŒrich och kvĂ€llsplanet till Köpenhamn. Snö pĂ„ söndag. Ösregn pĂ„ mĂ„ndag. Sol och 20 grader varmt pĂ„ onsdag. 

Nu Ă€r det torsdag och jag sitter pĂ„ morgontĂ„get 05.59, pĂ„ vĂ€g mot Bromölla och mina nordiska kollegor. Dimman Ă€r tjock bĂ„de utanför tĂ„gfönstret och inne i huvudet efter en vĂ€ldigt kort natt. Efter dagens utbildning blir det sista kvĂ€llsplanet hem, och Ă€ntligen egen sĂ€ng. Jag hĂ„ller pĂ„ att tappa kontrollen över vilket sprĂ„k jag ska prata med vem - svenska,  engelska eller en fruktansvĂ€rt stapplig tyska. Jag har ingen aning om jag har rena eller smutsiga klĂ€der pĂ„ mig, resvĂ€skan Ă€r i total kaos. Men jag klagar inte. Det Ă€r trevligt och intressant och givande pĂ„ alla sĂ€tt och vis. Bara lite tröttsamt. 

Veckoslutet Ă€r bokat för Ă„terhĂ€mtning. 

Robotar pÄ rad. (GÀsp).
Det intressanta med den hĂ€r roboten Ă€r att den heter Gollum. 

Konferensrum ser lika ut överallt. Men hĂ€r Ă€r utsikten bĂ€ttre Ă€n genomsnittet och i hagen nedanför fönstret betade tre hĂ€star. 

VĂ„rblommorna var i full gĂ„ng. 

Tomt i vagnen. Än sĂ„ lĂ€nge. 


PÄ vÀstfronten lite nytt

Nu har vi lite efterslĂ€pning i rapporteringen hĂ€r. Men bĂ€ttre sent Ă€n aldrig,  tĂ€nker jag och vill ge er ett par Stockholmstips att lĂ€gga bakom örat tills ni besöker grannlandets huvudstad nĂ€sta gĂ„ng. DĂ€r tillbringade vi ett veckoslut senaste mĂ„nadsskifte. Passade pĂ„ att botanisera i bokhandeln, Ă€ta lunch i Hötorgshallen och fika pĂ„ konditoriet vid Stortorget. 

Men framför allt Ät vi middag pÄ Markus Aujalays restaurang Tegelbacken. Mackan var sjÀlv inte pÄ plats pÄ lördagskvÀllen, men vi njöt av en utsökt matupplevelse i hans anda. Konceptet avviker frÄn det normala trerÀttersupplÀgget. IstÀllet Àter man 4-5 mellanrÀtter, alltsÄ mindre portioner av t.ex Tartar av Fröyalax med mandarin, yuzu, forellrom, citronverbena och koriander eller Bakat lantÀgg med sotade svartrötter, balsamvinÀger, stekt bröd, hollandaise och örtsallad. Min absoluta favorit blev Tortellini med tryffelfÀrskost, parmesan, smörad svampbuljong och riven tryffel. Det vattnas igen i munnen bara vid minnet...

Lite pliktskyldigt bestÀmde vi oss för att göra ett grundligt besök pÄ kungliga slottet som kulturellt inslag. SÄpass att vi anmÀlde till en guidad visning, vilket visade sig vara ett smart drag. Maken till engagerad, kunnig och underhÄllande guide fÄr man leta efter. En mycket vÀlspenderad eftermiddag. Ja, ett riktigt trevligt veckoslut pÄ det hela taget. Sedan tog vi flyget hem.


Tortellini i smakrik svampbuljong. I bakgrunden ses Makens ankbröst. 


Blandade kÀnslor


Nu tycks det ha samlats böcker pĂ„ nattduksbordet snabbare Ă€n jag hunnit lĂ€sa. (Besök i grannlandet brukar ofta inbegripa besök pĂ„ bokhandel nĂ€mligen.) Oroa er inte, detta Ă€r enbart positivt och högen kommer att betas av i snabb takt under vĂ„ren. Det trĂ„kiga Ă€r att mina Ă€lskade biblioteksbesök blir nu lagda on hold tills högen minskat. Det kan man kalla blandade kĂ€nslor. 

(Ja, det Àr en gammaldags klockradio ni ser pÄ bilden. Den införskaffades pÄ 1990-talet och fungerar alldeles utmÀrkt.)

Tack och hej!

Nu Ă€r tiden för Ă„rsbokslut. Instagrammarna publicerar Ă„rets mest likeade bilder. PĂ„ TV visas Året med kungafamiljen och andra Ă„rssammanfattn...