Tusan så dåligt Sinitarran fäster nuförtiden, sa Maken smått irriterad då han kämpade med att fästa julstjärnornas sladdar snyggt bakom gardinen. Det har han säkert rätt i, vår förpackning Sinitarra är troligen inhandlad på Konstras pappersavdelning i Pargas någon gång på det glada åttiotalet. Inget varar för evigt, inte ens Sinitarra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett evigt firande
Idag har jag åter en gång firat min födelsedag! Tänk att få använda sina födelsedagspresenter just då det känns som mest behövligt! Kunna fi...

-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts...
-
För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...
-
Suomen paras leipuri, det var min mommo Svea det. Nu stiger mina systrar och mina Borgå-kusiner upp och hojtar att hon faktiskt var deras m...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar