Att pendla mellan hopp och förtvivlan

Igår kom sommaren. Äntligen. Ungefär halv elva på förmiddagen. Jag slängde strumporna och letade fram ett par capribyxor. 

Viktigare ändå var att min gudson J firade sin studentfest igår. Man kan ju bli lite tårögd av bara farten, för det var inte länge sedan han var kortare än mig och inte kunde läsa och skriva. Och så blev jag lite nedstämd då jag insåg att åren går så fort och det inte är bara gudbarnen som blir äldre utan också jag. Och jag tänkte på att nu är alla mina gudbarn myndiga och vuxna och många har redan egna barn (gudbarnbarn??). Och sedan besinnade jag mig och kom ihåg mitt yngsta gudbarn Halvan som ännu ”bara” är tonåring och har långt till myndighetsåldern. Och jag tänkte att  gammal är jag ändå inte ännu. Sedan blev jag nedstämd igen då jag tänkte på att jag kanske inte varit så värst bra som gudmor. Det finns väl inga regler för vad en gudmor ska göra - förutom kanske att förvandla pumpor till vagnar och ge gåvor som skönhet och rikedom, och det har jag varit rätt så usel på, jag har mest bidragit med böcker, biobiljetter eller plättpannor - men tiden då barnen är små är så kort och jag borde ha varit mycket mera aktiv med deras andliga och kulturella uppfostran och lärt dem en massa saker och ordnat en massa upplevelser. Sedan blev jag igen lite gladare då jag tänkte på att mina gudbarn (7 stycken) alla ändå är härliga och fina personer och (hoppas jag) lyckliga i sin tillvaro. Knappast är det min förtjänst, men jag skulle vilja tänka att jag har varit med på ett litet litet hörn (en halv procent) i deras uppväxt. 

Sedan blev jag trött på att pendla mellan hopp och förtvivlan, eller åtminstone mellan ledsen och glad. Och gick ut och satte mig i solen. Glad sommar till er alla, men speciellt till alla mina fina gudbarn. ☀️🌤🌻🌺




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...