Påskgrönt och -odlingar är jag inte så bra på. Jag glömmer för det mesta att ta in kvistar i rätt tid inför påskhelgen. Oftast har jag en vas på bordet med kala kvistar anemiskt prydda med lite fjädrar lagom till långfredag. Enstaka år kollar jag kalendern och plockar kvistar så tidigt att de hinner slå ut och bilda stora löv, lagom för att fungera som bastukvastar i påskbastun i stället.
Påskgräset sås ofta med andan i halsen på dymmelonsdagen. På vått hushållspapper eftersom jag inte har nån mylla hemma. Förunderligt nog har fröna inte hunnit växa till en näpen grön matta för kycklingarna att stå i lagom till skärtorsdagen. Och för det mesta väljer jag fröpåsar med extremt dålig grobarhet så att stråna, då de äntligen börjar växa, få ropa till varandra på gräsfatet. Enstaka år lyckas jag så i tid, och då grönskar gräsfatet så till den milda grad att man behöver starta gräsklipparen för att tukta djungeln och hitta kycklingarna.
I år tänkte jag slippa alla dessa odlingsproblem och satsade i stället på några krukor små påskliljor och pärlhyacinter som påskprydnad ute på trappan. Men takatalvin lade käppar i hjulet för mig och blomningen kom helt av sig i den senaste snöstormen. Nu har jag lyft in krukan på golvvärmen i vindfånget i ett fruktlöst försök att skynda på blommorna.
I morgon går jag till butiken och köper mig en knippe tulpaner istället.
Glad Påsk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar